Jag är kär. Allt har som sagt gått otroligt fort och jag har ju de senaste dagarna tvekat mycket, men igår bestämde jag mig. Nu är det han och jag. Osäkerheten känner jag fortfarande av lite då och då men känslorna för honom är starkare. Det som är bra och som gör mig säkrare är att jag faktiskt vågar prata med honom nu. En annan sak som fick mig att bestämma mig är att han har otroligt bra hand om sonen och sonen avgudar honom. På morgonen när vi vaknade häromdagen jag och lillkillen så hade ju han åkt till jobbet. Sonen tittade sig omkring och sen sa han "pappa?" Jag tror inte han visste riktigt vad han sa, då jag aldrig nämnt ordet pappa för honom. (inte vad jag kan minnas). 

Igår kväll satt vi och en kompis och tittade på film, som vi gjort några kvällar nu. Men vi satt även och pratade om allt annat. Berättade vad som hänt mig och det var så otroligt skönt att verkligen få prata med någon så. Vi tog ett par glas under kvällen med, så kanske var det som fick oss att börja prata så otroligt ärligt och direkt från hjärtat. Innan någon gör ett påhopp om att vi drack, så var det lugnt och sansat framför tv:n, när sonen hade somnat. (och vaknade inte) Dessutom var det inga mängder vi drack, utan mest bara lite sällskapsdrickande.

Idag måste jag ju erkänna att jag är riktigt nervös. Detta för att jag vet att min familj inte är så jätteglada i den här killen. Så jag oroar mig för hur de kommer reagera nu när vi faktiskt är tillsammans, och speciellt eftersom vi inte varit med varandra så länge nu. Egentligen borde jag inte bry mig då jag faktiskt är vuxen och har mitt egna liv, men självklar så bryr jag ju mig just på grund av att det är min familj. Jag hoppas verkligen att det kommer hålla mellan oss, så ska de få se :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Över ett år har passerat sedan jag senast skrev något. Mitt liv har varit en rejäl bergochdalbana. Det har hänt både bra och dåliga saker och jag orkar inte göra någon direkt tillbakablick heller nu.   Anledningen till att jag faktiskt loggade in...

Känslor, tankar och beteenden, är det något vi kan påverka själva? En del påstår det, andra inte. Jag? Jag har ingen aning om vad jag ska tro längre. Sen ett tag tillbaka så är hela mitt så kallade känsloliv helt förvridet. Jag tänker, känner och drö...

vad gör man då?    Det har gått ungefär ett halvår sedan jag skrev här senast. Det har helt enkelt inte funnits motivation eller ork, men framför allt så har jag jättesvårt att komma igång och få saker gjorda. Mitt liv känns som en extram bergoch...

Jag har precis insett vad jag verkligen saknar, ett ventilationsområde. Vad sjutton menar jag med det? Jo, ett ställe där jag kan få ventilera allt jag bär på, där jag faktiskt får svar. Som nu, nu sitter jag här, har precis haft ett bråk med äldsta ...

vad gör man när man ibland kommer på sig själv med att tänka tankar man egentligen inte borde tänka? Vet inte varför tankarna kommer eller hur jag ska få bort dem. Vet bara att jag känner mig som världens elakaste efteråt.    Jag är trött. Inget ...