För att börja så har senaste veckan varit en riktig slappis-vecka. Vi har varit hemma och tagit det lugnt. Sonen har varit hemma från förskolan med, då jag ändå inte haft något att göra. Helgen blev med på hemma-plan då det tyvärr går magsjuka överallt, så vi ville inte riskera något.

Igår var första "vanliga" dagen igen. Lyckades faktiskt läsa klart veckans litteratur. Var meningen att jag skulle fortsätta läsa, men orkade tyvärr inte koncentrera mig då det var mycket störmoment omkring mig. Åkte och hämtade grabben tidigare istället och var ute och lekte under eftermiddagen.

Igår kväll började jag desvärre få otroligt ont i nedre delen av magen. Tyckte dock inte det var så illa, börjar ju ändå bli ganska van att ha de här smärtorna. Men, sen jag vaknade i morse har jag haft så otroligt ont att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Så har suttit i telefonen hela förmiddagen för att få tag på sjukvården, det tog bara fyra (!!!) timmar innan jag fick prata med en. Där fick jag tyvärr ingen hjälp, utan blev hänvisad till en läkare, som naturligtvis inte hade telefontid förrän om en knapp månad. Vet inte hur jag ska kunna klara av vardagen när det gör så ont att jag egentligen bara vill lägga mig ner och skrika rakt ut. Värktabletter hjälper inte heller, så finns inte så mycket jag kan göra. Blir det inte bättre under kvällen/natten så måste jag försöka ta mig in till sjukhuset för att få hjälp. 

Trots smärtan var jag tvungen iväg idag då jag hade tid inbokad för utvecklingssamtal på förskolan. Så, det var bara att bita ihop och åka dit. Det var positivt, de hade ingenting att anmärka på, sonen sköter sig bra och ligger bra till i utveckling och så.

Timmarna sen vi kom hem från förskolan har varit en plåga. Jag vill ju vara en positiv och engagerad mamma men jag orkar verkligen inte idag. Jag kan inte låtsas vara glad och leka och ha kul när jag kämpar för att hålla tårarna tillbaka. Sambon leker med honom, och jag vet att det går bra. Grabben är nöjd så länge som någon av oss är med honom. Hemskt att säga, men känns skönt att få lite egentid med en liten stund. Ska man se det positivt så får ju sambon och sonen kvalitetstid med varandra, så jag borde väl kanske inte ha så dåligt samvete som jag har.

Nu är det snart läggdags för lillkillen och jag känner att jag själv med ska lägga mig snart. Jag har skola igen imorgon så måste vara utvilad.

Den dryga veckan som har gått har varit lite varierande. Förra veckan var det att läsa ikapp i litteraturen för skolan. Det gick ganska bra, hann klart med det viktigaste. Annars blev det lugnt då vi alla var trötta. 

Denna veckan har jag spenderat på universitetet, då vi har haft föreläsningar och gruppdiskussioner. En del var ganska segt, medan resten var kul och lärorikt. Dessa närträffar är riktigt slitsamma, det är llånga dagar med mycket information, så man är verkligen jättetrött efteråt.

Sonen har fått vara hemma under veckan då både influensa och magsjuka härjar för fullt. Så eftersom möjligheten finns att hålla honom hemma så tog vi beslutet att göra det. Nackdelen är ju att han inte har några kompisar att leka med hemma, så det kräver en hel del av oss för att aktivera honom. Nu är han förvisso duktig på att leka själv, och kan sitta och pyssla med något länge, men självklart vill han ju leka med oss med. Det klart, det blir annorlunda att ha honom hemma på heltid igen, när man är van att han är på förskolan några timmar annars. Märks tydligt att jag inte får så mycket gjort. Men, det klart jag tycker om att ha grabben hemma med. Har passat på att verkligen tagit mig tid att leka med honom nu, och så har vi myst framför en film på kvällen.

Idag är det fint väder, blå himmel och solen skiner. Tyvärr blåser det en del och är ganska kallt, så har inte varit ute än. Tänkte vi skulle komma iväg ut en liten stund sen, så vi får lite frisk luft. Annars så ska vi baka sen. Brödet börjar ta slut så det är dags. Kanske kan passa på att baka något gott till helgen med men det märks om sonen är på bakhumör eller inte.

Måste ta ett varv och röja i förrådet med, då jag måste hitta några saker som jag misstänker ligger där. Fast det får vänta ett tag, tills sambon kommer hem igen. Sonen har inte somnat så kan ju självklart inte gå ner nu, för det fungerar inte att ta med honom dit.

Jaha, två saker som har "sin" dag idag. 

Idag var jag riktigt seg innan jag tog mig upp ur sängen. Kvittar hur länge jag sover när jag blir väckt någon gång under tiden, då blir jag inte riktigt utvilad ändå. Tog mig upp till slut, blandade en shake och satte mig vid datorn. Efter en stunds slösurfande gjorde jag mig i ordning och åkte till skolan. Spenderade ungefär två timmar där innan jag tröttnade och åkte hem.

Blev ytterligare lite meningslöst surfande innan jag konstaterade att jag var rejält hungrig. Eftersom det är pannkaksdagen så var valet av mat ganska enkelt idag. Gjorde dock min lilla egna variant - med keso. Till detta ett glas vatten och ett knäckebröd. Och, självklart lite bra litteratur. Ja, jag har fått en ovana, jag måste sitta och läsa något när jag äter, speciellt när jag är själv. Så passar på att läsa mina tidningar då, annars blir de inte prioriterade.

Efter jag ätit så hände inte så mycket. Åkte och hämtade sonen tidigt från förskolan. På vägen hem stannade vi vid "min" skola och hämtade en bok som jag ska läsa, och vid affären. Jag måste säga att det är lite intressant att se hur folk reagerar när man går genom affären med en halvt hysterisk unge i släptåg. Han var trött och fick inte som han ville, vilket resulterade i att han skrek och grät, kvittade vad jag än sa, så bestämde mig för att leta upp de få varor jag skulle ha och gå till kassan. Sonen ungefär två meter bakom mig hela tiden. Fick flera blickar som antydde att det var synd om honom, men vad sjutton, inte ska en två-åring få skrika/gråta sig till allt? Han fortsatte på väg ut till bilen, där försökte han slänga sig på marken några gånger. Då höjde jag faktiskt rösten åt honom. Väl framme vid bilen lyfte jag upp honom och pratade med honom innan vi åkte hem.

Hemma, och självklart hade jag ju köpt med semlor till oss alla. Vi åt, sen var det dags för gymmet för min del. Kände mig lagomt nyttig efter den semlan. Var riktigt skönt att komma dit, få tid för sig själv och inte behöva bry sig om något annat för en stund. Blev visserligen inte så mycket tränat då en kompis var där så jag pratade med henne. Men lite fick jag gjort i alla fall.

Väl hemma igen, en koll på sonen mun, då han hade snubblat och slagit sig. Sen en snabbdusch för mig innan jag la grabben. Kvällen har jag spenderat i min ensamhet endera vid datorn eller så har jag läst boken jag lånat från skolan. Nu är det dags att lägga sig, innan jag somnar sittandes här.

Måndag och ny vecka. Tyvärr börjar veckan inget vidare, då jag är supertrött. Har inte fått sovit de senaste nätterna så det börjar kännas riktigt rejält. Detta innebär att jag har ingen ork till att göra saker som jag borde/måste göra, vilket går ut över både skola och familj. Varför sover jag inte då? Jo, för att jag har en som "sover" brevid mig som endera snarkar värre än jag vet inte vad, eller håller på och petar på mig. Jag blir galen! 

Meningen är att jag ska plugga idag, men som sagt, orken och motivationen finns verkligen inte.

Förra veckan blev lite rörig. Sen torsdag kväll kom en kompis som bor en bra bit härifrån. Fredag var vi på badhuset, och under eftermiddagen tog vi det mest lugnt. Då han åkte på kvällen så åkte vi hem till mina föräldrar. Lördag kväll var vi bjudna på fest. Var sådär måste jag säga. Kunde ju varit lite roligare. 

Men men.... det märks vad som händer den här veckan. Måste verkligen bli ordning på saker och ting här hemma. Allt det praktiska måste fungera, men det är svårt när man är fler i en familj men det bara är en som försöker. 

Den här veckan har hittills bestått av läsande av kurslitteratur. Det har väl varit okej om inte hälften av böckerna varit supertråkiga. Jag har otroligt svårt att ta till mig något som jag tycker är extremt tråkigt plus att jag inte riktigt ser meningen med att läsa om just de sakerna, förstår inte varför, för det är verkligen ingenting som man kommer att ha nytta av längre fram.

Trots att terminen knappt har börjat så längtar jag redan till sommaren. Vill ha lite ledigt och kunna umgås med min son mer. Som det ser ut nu så är jag en tråkig mamma som sitter med näsan i en bok större delen av dagen och han måste gå långa dagar på förskolan. 

Okej, jag vet att han trivs på förskolan, och han har roligt där. Han verkar ha fått en bästa kompis, om man nu kan kalla det så i den åldern. De busar och leker och har jättekul tillsammans. Han säger hemma ibland att han vill till "dagis". Och, jag kan förstå honom, det är ju där han har sina kompisar, där han har kul på dagarna. Hemma hinner vi inte med så mycket innan det är dags att lägga sig.

Den här veckan har jag faktiskt läst mer intensivt, och på så vis inte behövt sitta lika länge, och då har jag kunnat hämta honom från förskolan tidigare. Igår var jag sugen på att träna, för att bli av med lite aggressioner, så då fick han följa med mig till gymmet istället. Var lite orolig för hur det skulle gå, men det gick jättebra. I början kom han och ropade på mig, men sen hittade han lite leksaker, plus att det kom en tjej till, så då var det inga som helst problem.

Idag blev det med tidig hämtning, och mys hemma. Vi fick besök av min mamma, och sonen älskar sin mormor så han blev jätteglad. Ännu bättre tyckte han ju det var när han såg att hon hade fika med sig - godisbullar :) (vaniljbullar) 

Sen har vi lyssnat på musik och dansat och sjungit. Han fick även kvalitetstid med sambon, då byggde de med lego, under tiden jag fixade lite mat. Testade något nytt idag - kesoplättar. Och, otroligt nog så gick det hem hos allihop, så det ska jag göra fler gånger. Snabbt och enkelt.

Nu däremot ska jag inte göra så mycket mer än att gå och lägga mig.

Har hunnit med två pass till denna veckan. Blev ett i onsdags, tillsammans med den andra tjejen. Sen har jag precis kört ett pass på egen hand. Blev inte lika hårt idag då jag har extrem träningsvärk i armar och mage men gjorde det jag orkade.

Känner mig piggare efter jag har tränat och har redan märkt att sötsuget inte är lika starkt de dagar jag tränat. Har verkligen bestämt mig för att jag ska klara det här.

Testade att springa på löpbandet idag, har bara gått snabbt innan. Har lite svårt med balansen, men misstänker att det är en vanesak. Ska försöka testa en liten stund varje gång, så det blir lite intervallträning.

Längtar tills vädret blir varmare och isen försvinner så jag kan ta fram cykeln och slippa ta bilen överallt. 

Nu är det helg och lugnt. Fast måste verkligen satta igång med pluggandet så jag inte halkar efter.