Hela mitt liv känns som en rejäl storm just nu. Inte bara det att det verkligen blåser storm ute, utan känns som att jag har en hel orkan inom mig. Jag vet inte vad jag ska ta mig till med allt som händer i mitt liv just nu. För det första så har jag skolan, en stor uppgift som måste göras om jag ska ha en chans att bli godkänd på kursen. Sen har jag sonen, som är i en fas där han ska testa alla gränser som finns. För det tredje så har jag smärtan som inte ger med sig, utan snarare blir värre, och ingen som fårstår hur ont jag faktiskt har. Eller jo, sonen ser ju att mamma är ledsen och kommer och kramar mig. Men inte ens min sambo verkar bry sig, vilket gör mig skitförbannad. Som igår, hade jätteont, och då har jag ingen ork och klarar inte av motgångar, kvittar hur lite det är, till slut så blir det för mycket. Jag stängde in mig och talade om klart och tydligt att jag ville vara själv en stund. Detta var något han inte respekterade alls, vilket gjorde mig grymt besviken. 

Sen har jag en i min närhet som betyder extremt mycket för mig, som inte mår bra. När allt detta händer samtidigt så vet jag inte hur jag ska hantera det. Jag försöker hålla humöret uppe och vara en bra mamma, men i min ensamhet så gråter jag.

Jag hoppas att allt snart blir bra, för så här orkar jag inte ha det. 

Nu ska jag göra lite mat så dagsrytmen inte blir helt fel. Sen ska vi, efter sonen vilat en stund, göra oss i ordning för att åka på kalas. Det ska bli skönt att få komma iväg en stund och få tänka på något annat.