Den här dagen har gått allt annat än bra. Vaknade faktiskt innan klockan ringde i morse och kände mig hyfsat pigg, men det är väl det enda positiva idag känns det som.

Började dagen lugnt med frukost, sen brakade kaoset lös. Sonen var totalt vansinnig för att han inte fick cykla till förskolan. Anledningen var att han krånglat så tiden hade runnit iväg så vi skulle inte hinna. Eftersom jag inte fick honom att lugna ner sig så gick vi till bilen och åkte iväg. Han skrek hela vägen fram till förskolan och blev ännu argare när vi gick in där. Jag förklarade för ena fröken varför han var arg och ledsen, och så följde jag med honom in. Där lugnade han sig äntligen och satte sig för att lyssna på en saga.

Väl hemma igen så var det meningen att jag skulle plugga lite, men blev långt ifrån så mycket som jag tänkt, då all motivation var borta och kände mig bara allmänt nere. Fick i mig lite mat och sen fick det bli lite slösurfande bara för att få något annat att tänka på. 

Sen då, iväg för att göra mitt livs första tenta. Gick allt annat än bra, då fokus var lagt på något helt annat än det vi blivit informerade om, så det kommer att bli en omtenta på den. Känns skit, men inget att göra åt.

Iväg och hämtade min leverans som kommit och sen var det dags att hämta grabben. Han stod och smög, med en stor sten i munnen när jag kom. Pratade med personalen en stund om dagen, och om annat. In och hämtade olyckspåsarna för dagen. Konstaterar när jag ska lyfta in sonen i bilen att det skett ytterligare en. Så bara att lyfta in honom i duschen med kläderna på så fort vi kom hem. Vid det laget kände jag bara att jag inte orkade mer.

Resten av tiden har han fått leka själv så jag har fått greja lite. Vi åt lite mat mellan med. Nu ligger han äntligen i sängen och jag hoppas att han somnar snabbt. 

Jag är helt slut i hela kroppen och har en stor klump i magen. Mår inte alls bra, men jag har en riktigt tuff dag framför mig så antagligen därför. Är själv ikväll, så tänker passa på att bara slappa och njuta av tystnaden.

Senaste tiden har jag inte riktigt varken orkat eller haft tid till att skriva. Det har hänt en del, både jobbigt och bra. Till att börja med så har min äldre släkting äntligen fått somna in. Nu slipper hon äntligen att plågas av de smärtor hon haft. Även om det känns tungt och sorgligt så känns det samtidigt som en befrielse, att hon äntligen fått bli "fri".

<3 RIP <3 

Skolan är det fullt upp med, med diverse prov, uppgifter och tentor. Längtar just nu efter praktiken, just för att få slippa läsa alla dessa böcker och avhandlingar som jag ändå inte förstår mig på, men även för att få känna att jag gör något meningsfullt på dagarna.

Men, mitt i allt så verkar det som om jag har hittat en bra kille. Trots att vi inte kännt varandra speciellt länge så känns det som att vi har kännt varandra en halv eveighet. Han är väldigt snäll och omtänksam och funkar toppen ihop med sonen. Så det känns som att jag börjar bli redo för att satsa på ett förhållande igen. Han är långt ifrån hur övriga killar varit, på ett otroligt positivt sätt. Visst, lite orolig är jag, men det handlar mest om att jag är rädd för att vi ska bli sårade igen. Den oron kommer nog tyvärr alltid finnas, på grund av att jag inte vill uppleva den besvikelsen hos sonen igen. Men, han är som sagt inte alls som någon varit tidigare, han har visat en äkta omtanke redan från första stund. Vi har hyfsat lika värderingar och tankar. Det som betyder mest är ändå hur bra han funkar ihop med sonen, och sonen verkligen älskar honom. Sen så pressar han mig inte till något, utan accepterar att jag vill ta det lugnt. Måste erkänna att jag börjat få en del känslor för honom...

Ny vecka och dags att börja komma in i alla rutiner igen. 

Började dagen med ett läkarbesök för sonen. Allt såg bra ut, men han ska få prova en ny medicin. Sen fick han åka till förskolan. Själv åkte jag hem och försökte plugga lite. Hade tur och fick lite hjälp, men blev ju prat om andra saker med. Har bara lite kvar att göra inför första provet nu och det bör jag hinna klart imorgon.

Efter sonen somnat blev det faktiskt lite mys. Har inte riktigt vant mig vid känslan av att ha någon nära än, men kändes ändå ganska bra. Myste och pratade om lite av varje. Dock blev jag själv sen då han hade andra saker inplanerade ikväll, men gissar på att han kommer hit imorgon igen :) 

Eftersom jag varit med om så otroligt mycket skit genom åren vad gäller killar/män så går man i genom alla för och nackdelar automatiskt. Men detta verkar ändå vara en vettig man, med ungefär samma värderingar som jag själv har. Så det ska bli intressant att se hur detta kommer att bli.

Senaste dagarna har jag spenderat på universitetet. Vi har haft så kallade närträffar, vilket innebär att alla vi som läser på distans träffas och har gemensamma lektioner. Det brukar för det mesta vara kul och lärorikt, även om man är ganska slut i huvudet efter ett par dagar. 

Jag har även hunnit med ett sjukhusbesök, och det visade bara att allt såg bra ut, så det var ju skönt. Den dagen blev det även en liten shoppingtur till bland annat ikea för att få hem lite saker som saknades.

Hela veckan har jag haft sällskap av en kompis. Känns fortfarande lite konstigt att ha någon här hemma igen. För även om vi för tillfället "bara" är kompisar, så kanske det kan bli något längre fram. I natt sov han faktiskt över, men han fick sova i gästrummet, eftersom jag delar rum med sonen.

Nu är det äntligen helg, ska bli skönt att bara få ta det lugnt och inte ha några måsten. Vi ska åka iväg till mina föräldrar lite senare eftersom det är final i melodifestivalen. Det har nämligen blivit en liten tradition att åka dit och titta på det. Kvällens startfält är ganska varierande och innehåller tyvärr inte så många bra låtar, men det är bara att hoppas att rätt låt vinner, men det är ju tyvärr otroligt sällan det sker.

Sen tänker jag avsluta med att önska alla därute en trevlig helg :)

Dagen som passerat har bestått av blandade känslor allt ifrån ledsamhet och oro till glädje.

Sonen har börjat på sin nya förskola, det känns bra. Hoppas han kommer trivas där. Det verkar väldigt bra, och pedagogen som håller i inskolningen verkar toppen. Vi följer inte inskolningsschemat utan har fått ett anpassat schema eftersom han redan gått på förskola innan. 

Oron eller hur man ska beskriva känslan har varit jobbig, har fortfarande en klump i magen även om jag vid det här laget kan pusta ut lite. Vi inväntar en jobbig händelse och ville absolut inte att den skulle ske nu, vilket den inte gjorde, så det känns skönt. 

Under eftermiddagen och kvällen har vi haft trevligt sällskap. Jag måste säga att det är verkligen en härlig känsla att få vara någon annan än "bara" mamma, att få vara sig själv och prata vuxensaker som inte bara har med ens barn att göra. Jag tror man behöver få göra det ibland för att inte glömma bort sig själv. Jag har hittat, vad jag tror är en bra person, en bra vän. Det är så jag vill ha det just nu. Jag har varit med om så otroligt mycket de senaste åren så nu måste jag få prioritera mig själv och mitt eget mående en period. Självklart kommer sonen alltid komma först, men att äntligen få ha någon att prata med, som lyssnar och faktiskt förstår, det är guld värt. 

Nu ska jag ta ett steg i taget och försöka prioritera det som känns viktigast i mitt liv just nu, samtidigt som jag har blicken mot framtiden. Det är ingen idé att gräva ner sig i all skit som hänt tidigare, det går ändå inte att ändra på det förflutna. Nu ska vi se framåt och hoppas på det bästa :)

Känns som att jag har en stor klump i magen, eller hur man ska förklara. Det känns inge bra. Känner alldeles för mycket oro på grund av flera olika saker. 

Det är snart dags att ta farväl av en gammal släkting, och även om det vore skönt för denne att äntligen få somna och slippa plågas, så känns det självklart jobbigt. Det är ju ändå en person som har funnits hela mitt liv. Detta med att någon försvinner kommer jag nog aldrig lära mig att hantera, tror inte någon kan det. Man blir ledsen även om man varit förberedd på det under en lång tid. Men, just nu är det bara att vänta.

Oron finns även där för min mamma, då det är hon som får dra det största lasset med allt detta. Hon behöver också få vila och ta hand om sig själv, och inte bara kämpa på för alla andra. Känner mig lite som ett fån som bara står där och inte gör något. Vill hjälpa till, men vet inte vad jag ska göra för att underlätta.

Usch, dagen idag känns tung. Hoppas det lättar snart.