Idag var det äntligen dags för mötet med vad jag trodde, hela barnteamet. Men, det var endast en person som jag behövde prata med, vilket kändes ganska skönt. Hon var otroligt lättsam att prata med, och även om hon bombarderade mig med massor av frågor, så kändes det väldigt skönt efteråt. Hon skulle kontakta övriga inblandade och så bokade vi en ny tid där vi ska följa upp allt. Då märks det vad som händer, om sonen äntligen kan få hjälp för att få bearbeta allt han varit med om, och på så vis bli sitt "normala" jag igen.

Väl hemma, där vi som vanligt bara mellanlandar en stund på eftermiddagen, hann vi inte göra så mycket innan det plingade på dörren. Där stod grannpojken och frågade om min son ville följa med till honom och spela tv-spel. Haha. Trots att jag kanske anser att det finns bättre saker för barn i den åldern att göra, så kändes det riktigt kul att han kom och frågade. Det är inte något som är speciellt vanligt. Så självklart fick han följa med. En timme senare gick jag dit, och det var superlugnt. Blev faktiskt riktigt förvånad, för grabbarna brukar höras. Blev kvar en liten stund, innan det faktiskt var dags för oss att åka. Fick bli en liten snabbtur till affären för att införskaffa lite diverse nödvändigt. Ett litet plus i kanten blev att pojkvännen åkte och köpte med pizza också.