Dagen började ju inget vidare med alla myndighetskontakter som krånglade. Fick efter mycket krångel ordning på det, hittade alla blanketter och så jag behövde. Efter ett samtal bestämde jag mig dock för att strunta i det, då det var en hel hög med saker som skulle fixas och jag kände att det var för mycket för mig just då. Satte mig och sökte ett gäng jobb istället, så nu håller vi tummarna för att jag får något.

Var även iväg på möte för grabbens räkning. Kändes bra. Tjejen jag pratade med verkar otroligt förstående och vill sonens bästa. Så nu blir det remiss skickad så bara att vänta och hoppas på hjälp. Hon tyckte också det var konstigt att min samtalskontakt hade avslutats, vilket jag själv känner ibland att det hade varit skönt att ha någon att prata med. Samtidigt känner jag att jag kanske inte behöver den här proffessionella samtalskontakten, utan det viktigaste är ändå att ha någon att prata med.

Eftermiddagen har varit lugn. Mys med grabben och ett litet besök av min mamma. 

Nu ikväll vändes allt upp och ner igen. Har en nära släkting som blivit totalt galet knäpp. Hen har gått bakom ryggen på sin partner och sina barn. Hen har haft kontakt med en person långt härifrån och skrivit diverse saker med denna. Nu visar det sig att hen planerat att flytta ifrån sin familj, hen har sökt annan bostad. Hen har blockerat alla i bekantskapskretsen så att vi inte ska kunna se vad hen skriver med den här andra personen. Det var en ren slump att vi fick se allt som vi sett. 

Vad ska hända nu? Ja, jag vet att par delar på sig, men detta har ändå gått alldeles för långt. Hela hens familj mår jättedåligt av det här och många i omgivningen har reagerat kraftigt. Vi, som ändå stått hen ganska nära har vid flera tillfällen påtalat hur dumt hen beter sig, och att hen faktiskt har en familj att tänka på.

Jag är otroligt orolig över vad som kommer att hända, hur hens familj kommer att hantera detta. Hur vi ska kunna stötta dem. Känner mig så vilsen, vet inte vad jag ska kunna göra för att hjälpa. Nu skulle jag verkligen behövt någon att prata med, som kunde förstå dilemmat jag befinner mig i. 

Är riktigt otroligt extremt förbannad just nu. Till att börja med har jag inte sovit speciellt mycket i natt, på grund av att sonen absolut skulle vara vaken och krångla, och det passade bara med hjälp från mig.

Sen har jag hela morgonen ofrivilligt lyssnat på dessa gubbar som springer omkring i huset och grejar. Att borra i betonghus kl 7 på morgonen är inte helt okej.

Nu senast så har jag haft ett litet samtal med arbetsförmedlingen, eller som vi kallar de här, arbersförnedringen. Ringde dit för att be om hjälp då a-kassan inte går att få tag på alls. Ingenting fungerar. Men nej, det hade inte han med att göra, och det funkade ju för honom, så det var ju mig eller min dator det var fel på. Men hallå?? Får man säga så? Jag blev skitförbannad och kände mig totalt dumförklarad. Jag vet hur man går in på en hemsida, jag vet hur man ringer ett samtal, men nej då, det visste jag tydligen inte. SUCK!! 

Fan vad jag vill ha ett jobb igen så jag slipper de där nötterna. Det har gått över en månad sen jag lämnade in ansökan till mitt gamla jobb. Har inte hört ett skit, och jag vet att de har fortfarande brist på vikarier. Så varför kan jag inte få börja jobba?? Jag har både utbildning och många års erfarenhet, till skillnad från många andra. Blir så trött på att bara sitta hemma och inte få göra något meningsfullt på dagarna. Kan tänka mig att göra nästan vad som helst. Så är det någon som vet om något intressant jobb så hojta till, för detta är inte roligt längre.

Nu ska jag ta tag i nästa grej, åka och prata med dem på elevhälsan. Hoppas man får mer hjälp där.