Ja, vad säger man? Varit uppe sen supertidigt imorse, jobbat hela dagen. Det har varit okej. Men sen att komma hem och bara kunna konstatera att det kaos jag haft i mitt liv åter verkar dra igång. 

När jag började skriva den här bloggen, var det tänkt att jag skulle skriva om allt kaos jag varit med om. Det rann dock ut i sanden då jag aldrig varit bra på att faktiskt fortsätta skriva. 

Min son, som jag älskar mer än något annat, var långt ifrån planerad. Han kom till på grund av ett utnyttjande. Nej, skulle inte vilja kalla det för våldtäckt eftersom jag själv var så psykiskt nere så jag förstod inte vad som hände, men det klart det är ju en definitionsfråga. På grund av detta så har jag haft ett helvete. Den idioten som gjorde detta har inte kontaktat mig alls efter att jag bad honom dra åt helvete, men däremot hans mamma. Jag har haft många långa samtal på familjerätten, där hon krävt umgänge. Med tanke på hur hon har behandlat mig, bland annat hotat mig, pratat en massa strunt och spridit lögner om mig så har jag vägrat att låta min son träffa den här manipulativa människan. 

Efter ungefär en halv evighet så lades ärendet äntligen ner. Nu närmar sig sonen fyra år, och jag minns att hon sa att bara han blir så gammal så skulle ingen kunna hindra henne längre. 

Nu har hon börjat igen, via facebook. Så jag inväntar bara ett samtal eller ett brev från familjerätten igen. Jag orkar inte med det här, inte en gång till. Ska jag behöva flytta för att få känna mig trygg? För att vi ska få vara i fred? Varför ska jag behöva ge upp mitt liv när det är hon som inte är riktigt klok?

Fördelen idag är att jag lever i ett bra förhållande med en man som vill vårt bästa. Jag har fått erfarenheter som kan hjälpa mig. Men ändå, jag är verkligen inte sugen på att genomlida en sådan procedur igen.

Så, är det någon som har varit/är i liknande situation eller har några andra tips, snälla kontakta mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Över ett år har passerat sedan jag senast skrev något. Mitt liv har varit en rejäl bergochdalbana. Det har hänt både bra och dåliga saker och jag orkar inte göra någon direkt tillbakablick heller nu.   Anledningen till att jag faktiskt loggade in...

Känslor, tankar och beteenden, är det något vi kan påverka själva? En del påstår det, andra inte. Jag? Jag har ingen aning om vad jag ska tro längre. Sen ett tag tillbaka så är hela mitt så kallade känsloliv helt förvridet. Jag tänker, känner och drö...

vad gör man då?    Det har gått ungefär ett halvår sedan jag skrev här senast. Det har helt enkelt inte funnits motivation eller ork, men framför allt så har jag jättesvårt att komma igång och få saker gjorda. Mitt liv känns som en extram bergoch...

Jag har precis insett vad jag verkligen saknar, ett ventilationsområde. Vad sjutton menar jag med det? Jo, ett ställe där jag kan få ventilera allt jag bär på, där jag faktiskt får svar. Som nu, nu sitter jag här, har precis haft ett bråk med äldsta ...

vad gör man när man ibland kommer på sig själv med att tänka tankar man egentligen inte borde tänka? Vet inte varför tankarna kommer eller hur jag ska få bort dem. Vet bara att jag känner mig som världens elakaste efteråt.    Jag är trött. Inget ...