Märker ganska väl att jag börjat jobba, jag har ingen tid över. Är så mycket jag tänker att jag ska göra men det blir inte av. När jag kommer hem från jobbet på eftermiddagarna så vill jag ju umgås med familjen. När grabben väl har lagt sig så har jag ingen ork kvar, utan det blir mest lite slösurfande för att sen bli en tidig kväll för mig med. 

Helgen började inget vidare, eller arbetsveckan slutade inget vidare. Avslutade dagen med en ganska obehaglig händelse. Talade om detta på jobbet igår, men fick inte någon direkt respons. Hoppas bara att det inte händer igen, för då vet jag inte riktigt vad jag gör.

I övrigt så var helgen bra. Var hos mina föräldrar och hade mys. Plus att jag hjälpte mamma att byta ut lite delar i köket. 

Igår och idag har jag jobbat plus att idag hade jag äntligen tid hos psykologen. Har ju väntat en halv evighet på det, känns det som. Det var en jättetrevlig tjej, och kändes riktigt bra att gå dit. Hon hjälpte mig med ett intyg, och det var ju största anledningen till att det blev en remiss skickad. Och tur var väl det, eftersom bvc inte var hjälpsamma på den punkten.

Nu är det som vanligt, snart läggdags, men har ett par saker kvar att göra. Sen så väntar jag på att min lilla son ska somna. Har precis varit och gett honom lite medicin. Han är förkyld. Känns lagom typiskt, har redan haft honom hemma i två veckor och så åker han dit på något igen. Det värsta är att den här veckan är ganska fullspäckad så har ingen aning om hur jag ska kunna lösa det om han inte fixar att vara på förskolan. Det märks hur natten blir, i värsta fall så måste jag vabba i morgon, och det är jag väl inte så jättesugen på.