Alla inlägg under januari 2015

Av star-shine - 29 januari 2015 22:32

Usch och blä och fy för den här dagen! Den har varit extremt jobbig. 


La mig en stund tidigare och tror faktiskt jag somnade en liten stund. Sen fick det bli en lugn promenad i skogen. Njöt av lugnet och passade på att diskutera lite med mig själv. Haha. Mådde faktiskt lite bättre när jag kom tillbaka.


Resten av dagen har varit lite upp och ner igen. Nackdelen med den här årstiden är, att det blir mörkt alldeles för tidigt så att man inte kan gå ut något mer.


Men, andra dagen är nu offentligt avklarad! Jag känner mig faktiskt ganska stolt över mig själv att jag har klarat det hittills. Att ge upp har varit väldigt lockande mer än en gång idag, men det gäller att tänka positivt och försöka fokusera på det som är viktigt.

ANNONS
Av star-shine - 29 januari 2015 12:16

Dagen känns inget vidare. Eller jo, kändes ganska okej när jag vaknade i morse, även om jag inte har sovit speciellt bra under natten. Upp och fick iväg sonen. Sen iväg med mig själv.


Spenderat i stort sett hel förmiddagen på vårdcentralen, bara för skojs skull, ... eller... resulterat i att jag är superyr, och skakis efter att de tappat mig på en massa blod.


Skulle nog kanske behöva lägga mig ett tag och vila, men blir så otroligt rastlös av att bara ligga still och inte göra något. Dags att låna hem böcker igen kanske? 


Resten av dagen har ingenting planerat, så det återstår att se vad som kommer att ske.

ANNONS
Av star-shine - 28 januari 2015 14:49

Första dagen på "mitt nya liv". Tog beslut igår som förhoppningsvis kommer att förändra mitt liv till det mer positiva hållet. Ungefär 15 timmar har passerat av den här första dagen och än så länge så har det gått ganska bra.


Jag har har ett mål, och jag har något att kämpa mot, och något som verkligen motiverar mig. Så, även om det stundvis kommer att bli tufft, (vore en lögn att påstå något annat), så ska jag klara det här. Det är inte lätt att förändra hela sitt liv, speciellt inte när det är så många olika faktorer som spelar in.


Kommer försöka uppdatera här hur det går, om hur jag känner mig, om jag tvingas ta ett stag tillbaka eller om jag fixar det utan större bekymmer.

Av star-shine - 27 januari 2015 22:37

Då börjar ett nytt liv då....


Spännande, skrämmande och förhoppningsvis helt underbart

Av star-shine - 25 januari 2015 20:11

Livet är verkligen som en bergochdalbana, ena stunden är allt toppen och fungerar precis som man vill, för att i nästa stund krascha totalt.


Jag har inte skrivit på ett tag, det har helt enkelt inte funnits tid. Jobbet tar upp betydligt mycket mer tid än vad jag hade räknat med. Ja, självklart är jag helt överlycklig över att äntligen fått ett jobb. Men, samtidigt så kräver det en del. Är kanske inte riktigt helt nöjd med vissa på arbetsplatsen, då denne inte riktigt behandlar mig som "en i gänget" utan man känner sig verkligen som någon som bara är där tillfälligt.


Julen passerade ganska obemärkt förbi. Firade tillsammans med familjen. Sen blev det att åka iväg en tur till pojkvännens familj. 


Det blev ett nytt år, och jag har som vanligt fortfarande inte lärt mig att skriva rätt årtal än. Känns ändå som att förra året var ett rejält skit-år. Förlorade flera nära och kära, blev hemlös, förlorade massor av saker, bråkat med läkare och diverse myndigheter... Detta året bör med andra ord bli bättre, även om det stundvis verkligen känns riktigt skit.


Min smärta finns fortfarande kvar. Har kastat mina mediciner åt skogen i hopp om att få bli "mig själv" igen. Till viss del funkar det, samtidigt som jag stundvis har humörsvängningar som jag inte riktigt orkar med. 


Pojkvännen går fortfarande hemma och är sjukskriven. Det börjar tära lite på vår relation. Jag ville ju inte ha ytterligare en soffpotatis här. Visst, okej han hjälper fortfarande till, till skillnad från det andra puckot jag delade hem med ett tag. Men ibland kan jag känna att något mer borde han kunna åstadkomma hemma på en hel dag. Vet att jag borde ta upp det med honom för att det inte ska skapa en massa irritation, men tvekar då jag vet att han kan ta det på fel sätt. Samtidigt så borde jag verkligen göra det nu, innan vi tar vårt förhållande ett steg längre.


Känner att jag borde ta tag i hela mitt liv. Skulle verkligen vilja göra något för min egen skull och inte för alla andra. Dels vill jag få mitt liv hälsosammare, för att må bättre och orka mer. Dels skulle jag vilja komma iväg och göra något kul, inte bara ha den här trista vardagen. Men, hur kul är det att dra iväg på något alldeles själv? När jag verkligen vill göra något så känner jag mig ensammast i världen, för jag har ingen som jag kan hitta på något med på det viset. 


Jaja, livet är som det är. Önskar jag bara hade modet att leva det som jag skulle vilja.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se