Alla inlägg under februari 2015

Av star-shine - 26 februari 2015 22:22

Har suttit en stund och funderat, och funderat. Jag förstår inte hur vissa människor tänker ibland, om de tänker alls. I min värld är mobbning något som inte borde få existera och absolut inte mot små barn.


Vad är det då som har gjort mig så upprörd idag? Jo, där jag bor så får alla barnen, oavsett ålder springa hur de vill mellan alla. Sonen ville gå iväg och leka, vilket han självklart fick. Efter en stund så går jag efter för att se att allt går bra. Där sitter sonen, helt själv, med den vuxna i den familjen eftersom dennes barn är hos en annan. De springer dock fram och tillbaka som alltid, och sonen går efter. En liten stund efter så kommer sonen tillbaka och är jätteledsen och talar om att de andra är dumma.


Vad är det då som hänt? Jo, mamman i den familjen har bestämt att min son inte är välkommen att leka med sina kompisar. Alla utom han fick alltså vara där. Detta kallar jag uteslutning, vilket är mobbning på hög nivå. Jag vet att barn kan vara elaka mot varandra, men att som vuxen göra ett medvetet val att utesluta ett barn när alla andra kompisar får vara med. Jag är så arg så jag finner inte ens ord. 


Hur förklarar man för ett litet barn den ondska som ligger bakom ett sådant val? Hur förklarar man varför alla vänner får komma, men själv är man portad? Det gör ont i mitt hjärta att se sonen så otroligt ledsen. 



ANNONS
Av star-shine - 24 februari 2015 22:08

till en sådan där riktig skitdag igen, eller vi, menar ju egentligen jag. Dagen har segat sig fram, trots att jag inte gick upp förrän närmare lunchtid. Försöker sova mycket, men det är ju inte så lätt heller när man ligger klarvaken halva nätterna, då är man ändå som en zombie på dagarna.


Har inte orkat med något speciellt idag utan mest suttit här och försökt att få tiden att gå.


Hade trevligt besök en stund nu ikväll som piggade upp lite. Räcker att bara titta på vissa personer så blir man genast mycket gladare. Om du bara visste vad du betyder. Ska försöka göra allt jag kan för att du ska ha det bra med, eftersom jag vet att det inte är som det borde vara. 

ANNONS
Av star-shine - 23 februari 2015 22:22

Idag passade jag på att ligga kvar i sängen större delen av förmiddagen, vilket var riktigt skönt. Det behövdes nog, för idag har jag inte mått lika illa, utan jag har känt mig ganska pigg trots allt. 


Fick strax efter lunch kontakt med en gammal vän och det blev bestämt att hon skulle komma på besök, så skyndade mig att fixa i ordning mig och hämta grabben på förskolan. Hann knappt hem innan hon var här. Har haft en otroligt trevlig eftermiddag, det var jättekul att se någon man umgicks med förr i tiden. Oj, nu låter jag jättegammal, men vi umgicks för nästan tio år sedan.


Blev dock lite senare än beräknat men så blir det ibland. Nu ska jag försöka lägga mig, känns som att jag ska försöka sova så mycket som möjligt så kanske jag förhoppningsvis mår bättre snart.

Av star-shine - 22 februari 2015 13:36

Dagarna är värre än den värsta bergochdalbana du kan tänka dig.


Igår började jag känna mig bättre framåt kvällen, och jag och sonen hade en otroligt lugnt och mysigt kväll från att vi kom hem, men blev ganska sent.


Idag, vaknade supertidigt som vanligt. Upp på toa och smög sen till köket för att ta medicin, sen gick jag och la mig igen. Sen blir jag naturligtvis väckt. Även om klockan hade blivit en del så är det stor skillnad på om jag blir väckt eller om jag får vakna av mig själv. Blir jag väckt, är jag automatiskt tröttare och behöver ligga kvar i sängen ett tag innan jag tar mig upp. Dessa minuter är extremt avgörande för hur illa jag kommer att må, vilket jag har talat om här hemma massor av gånger.


Släpar mig upp, konstaterar att sonen fortfarande sover så bara att jaga upp honom med. Så, det tar en ganska lång stund innan jag äntligen får sätta mig och äta frukost. Pojkvännen smiter iväg och blir sedan borta. Jag och sonen äter frukost och sätter oss sedan för att greja lite. Jag orkar knappt röra mig, så ont har jag dessutom. 


förmiddagen flyter fram ganska smidigt ändå, även om jag får kämpa vid några tillfällen för att klara av vissa saker. Drygt lunchtid dimper pojkvännen in igen, börjar skramla i köket, men kommer inte in och pratar med oss. Sonen går och talar om vad han vill ha att äta, men det kunde han glömma för nu hade ju han redan börjat. (????) 


Lyckas peta i oss lite mat, samtidigt som jag försöker berätta vad jag känner, men han verka inte förstå ändå.


Vet inte hur jag ska formulera mig, vad jag ska säga, för att pojkvännen ska förstå. Han borde veta att jag inte mår bra och att det påverkar mitt hömör. Borde inte han göra sitt bästa för att hjälpa till istället för att göra livet svårare för mig? 


Jag vet att jag inte kan kräva allt av honom, men samtidigt är min situation till stor del hans fel.

Av star-shine - 19 februari 2015 12:27

Dagen idag började inget vidare. Har vaknat flera gånger i natt av toabesök eller snarkningar. I morse var sonen grymt missnöjd över att det inte var jag som väckte honom. Så, jag gick upp, tog honom i knät och pratade med en jätteledsen grabb. Känns så otroligt hemskt att inte orka göra allt man vill för sitt barn.


Han åkte iväg till förskolan och jag gick och la mig igen. När jag väl tog mig upp ur sängen igen så var jag riktigt yr. Kunde inte röra mig fort eller ens förflytta blicken utan att det snurrade. Det börjar kännas lite bättre, men det har varit hemskt idag. Inte nog med att man ska behöva må illa, utan man ska vara yr också. Suck.


Ska försöka samla lite krafter för att orka städa lite. Men, samtidigt så har jag faktiskt pratat med min kille om hur jag känner kring allt. Det gick bättre än förväntat. Hoppas bara att han förstod att det behöver städas mer än en gång varannan vecka :p 


Behöver duscha också, känner mig riktigt riktigt snuskig. Orkade inte in i duschen igår, så idag måste jag verkligen. Börjar nästan må dåligt över att jag inte orkat tvätta mig som jag borde. Usch. Får nog prioritera duschen och hämta lillgrabben och överlåta städningen idag.

Av star-shine - 18 februari 2015 18:06

Jag kan inte riktigt komma och påstå att jag är det som sköter hemmet just nu. Jag orkar helt enkelt inte. Inte alls. Detta är något som irriterar mig otroligt. Jag är inte van att överlåta allt ansvar till någon annan, jag vill göra vissa saker själv. Gör jag det inte själv, så får jag det inte som jag vill ha det.


Men, nu är jag alltså tvingad att låta någon annan sköta hemmet. I detta fall så är det min pojkvän som råkat ut för det. Eller råkat ut, det är ju faktiskt en självklarhet så länge som han tänker bo hos oss.


Men, eftersom jag som sagt är van att göra saker själv, för att jag vill ha allt på ett visst sätt, så är det här jättesvårt för mig. Jag försöker verkligen låta honom göra allt på sitt sätt, eftersom jag faktiskt är otroligt tacksam över att få hjälp nu när jag inte kan sköta det själv.


Men, jag kan inte låte bli att störa mig på vissa saker. Dels så vill jag att det ska städas innan dammråttorna anfaller. Har vanligtvis storstädat en gång i veckan, och tagit ett varv med dammsugaren vid behov. Nu vet jag faktiskt inte när det var städat sist, men det har gått mer än en vecka och jag tycker det är så snuskigt. Sen ser man väl till att det är rent på golvet innan man lägger på rena mattor? 

Disken diskar sig inte själv, och står den på bänken en hel dag så luktar det verkligen illa.


Ja, jag har pratat med honom, eller ja, till viss del, inte tagit upp allt, för jag vill egentligen inte klaga för jag skulle lika gärna kunnat stå helt utan hjälp. Hur tar man upp det på ett bra sätt tro? Imorgon måste det städas eftersom sonen får hit en allergisk kompis. Skulle gissa på att jag kommer få göra mitt bästa för att få undan det värsta.

Av star-shine - 18 februari 2015 09:19

precis, terrorrister. Hittar ingen bättre benämning på människor som gör livet enormt surt för andra.


Varför denna inställning idag då? Jo, för att jag avskyr verkligen när folk ska börja väsnas tidigt på morgonen. Bara för att de inte får sova så behöver de ju inte väcka andra som faktiskt behöver få sova. Man behöver inte börja väsnas precis utanför sovrumsfönstren direkt utan man kan börja längre bort.


Ja, jag är en sån hemsk person som verkligen hatar att bli väckt att puckon som håller på utanför och uppenbart har svårt att visa hänsyn. Och jag anser att de kunde börjat längre bort, och tagit det precis utanför typ en timme senare. 


Så, nu har jag fått gnälla av mig lite. Den här dagen hoppas jag kommer bli bra i övrigt. 

Av star-shine - 17 februari 2015 11:26

Känns som om jag har tusentals småkryp som kryper omkring under huden på mig. Tror jag blir galen snart. Börjar tro att jag är allergisk mot all medicin som finns.


Vad har jag att välja på? Må dåligt eller ha den här obehagliga känslan av att något kryper omkring på mig? 


Är helt totalt extremt rastlös med. Jag blir totalt galen av att bara sitta hemma och inte göra något alls. Hur orkar man? Jag vill inte må dåligt, jag vill åka o jobba, orkarinte sitta hemma bara. Behöver få komma ut och träffa folk, känner mig så otroligt ensam när jag bara sitter här.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se