Hur mycket tårar har man egentligen? Det har jag funderat på många gånger. Och, på något skumt sätt så dyker den funderingen upp varje gång man har en dag då man gråter mycket.

Sen jag var hos läkaren idag så har jag inte gjort så mycket annat än att gråta. Eller jo, legat och tyckt synd om mig själv med eller suttit och funderat. Tror att det delvis är glädjetårar, över att allt är som det ska, samtidigt så har jag varit otroligt orolig över en annan sak, så då har jag gråtit för det.

Nu ikväll orkade jag inte vänta längre utan "tog tjuren vid hornen" och berättade det jag velat berätta en tid. Det gick över förväntan så det kändes jättebra. Men, jag kan ju ändå inte sluta gråta. Huvudvärken börjar komma smygandes, så får nog inse att jag får ta kvällen snart om jag inte slutar.

Jaha, då fick det bli en planerad resa till det stora sjukhuset då. Så är det när man bor i en liten håla som inte har ett riktigt sjukhus, då får man åka iväg en bit.

Väntan innan det blev min tur var en riktig plåga. Det luktade hemskt vidrigt äckligt i väntrummet, var verkligen jättejobbigt att behöva sitta där.

När jag väl fick komma in till läkaren så gick det otroligt snabbt. Var inne max fem minuter. Då hann hon både undersöka mig och skriva ut ny medicin. Så nu hoppas jag bara på att den här hjälper.