Har suttit en stund och funderat, och funderat. Jag förstår inte hur vissa människor tänker ibland, om de tänker alls. I min värld är mobbning något som inte borde få existera och absolut inte mot små barn.

Vad är det då som har gjort mig så upprörd idag? Jo, där jag bor så får alla barnen, oavsett ålder springa hur de vill mellan alla. Sonen ville gå iväg och leka, vilket han självklart fick. Efter en stund så går jag efter för att se att allt går bra. Där sitter sonen, helt själv, med den vuxna i den familjen eftersom dennes barn är hos en annan. De springer dock fram och tillbaka som alltid, och sonen går efter. En liten stund efter så kommer sonen tillbaka och är jätteledsen och talar om att de andra är dumma.

Vad är det då som hänt? Jo, mamman i den familjen har bestämt att min son inte är välkommen att leka med sina kompisar. Alla utom han fick alltså vara där. Detta kallar jag uteslutning, vilket är mobbning på hög nivå. Jag vet att barn kan vara elaka mot varandra, men att som vuxen göra ett medvetet val att utesluta ett barn när alla andra kompisar får vara med. Jag är så arg så jag finner inte ens ord. 

Hur förklarar man för ett litet barn den ondska som ligger bakom ett sådant val? Hur förklarar man varför alla vänner får komma, men själv är man portad? Det gör ont i mitt hjärta att se sonen så otroligt ledsen.