Sitter just nu ensam och övergiven. Eller inte riktigt, men det är ungefär så som det känns just nu. Börjar fundera på vad jag har gett mig in på. Kommer jag verkligen att klara det här??

Senaste veckan har känts ändå ganska bra. Jag har mått relativt bra och orkat göra något annat än att ligga i sängen och må skit. Samtidigt har jag varit väldigt trött. Kanske har det varit en inre kraft som gjort att jag mått bättre och orkat göra något? Har haft bonus här på besök så det har verkligen varit behövligt att må bättre.

Men, idag har jag en riktig skitdag igen. Har mått dåligt sen jag satt och åt frukosten, då min pojkvän börja greja i köket så det luktade blä. Sen har jag inte kunnat må bättre alls. Fick lite extra energi en liten stund så jag orkade sätta mig ner och läsa tillsammans med grabben, men blev så trött efteråt att jag var tvungen att lägga mig.

Pojkvännen har grejat och plockat, för att han stört sig på allt som låg överallt (var vad han själv sa). Sen har han "smugit" omkring, ena stunden i lägenheten, andra stunden har han varit någon annan stans. 

Till slut så tröttnade jag och konfronterade honom, eftersom han vid den tidpunkten knappt sagt något alls till mig på hela dagen. Men, nej då, då är det tydligen mig det är fel på. Han försöker undvika att göra mig sur (genom att göra tvärtemot vad jag bett honom om???) Jag talade om ytterligare en gång att jag vill att han ska sluta ta saker för givet, och prata med mig istället. Men, kändes inte som att han förstod vad jag menade.

Nu sitter jag här med superdåligt samvete för att sonen blev rädd. Ja, han blir rädd om man som vuxna höjer rösten åt varandra, har med mitt ex att göra, som behandlade oss mindre bra. Nu har han fått se att ännu en kille/man har fått mig att gråta. Inget fel i att han ser mig gråta, men han ska inte behöva vara med om själva situationen. 

Talade även om för pojkvännen att om jag hade vetat att det skulle bli såhär så skulle jag aldrig någonsin satt mig i den här situationen. Så får han tolka det som han vill. Han struntade ju uppenbart i att jag blev ledsen, utan tog bara med sig grabben och gick ut, och struntade i mig. 

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill bara få må bra. Att jag och grabben ska få ha det bra. Jag orkar inte gå igenom mer skit nu.