Hela mitt liv har varit en bergochdalbana, med fokus på dalar. Börjar lessna på att aldrig få ha det riktigt bra. 

Varje dag är den andra lik, och jag börjar verkligen att tröttna på det här. Jag är fortfarande sjukskriven, vilket självklart påverkar situationen. Men, jag kommer inte att klara av att gå tillbaka till jobbet än, mår inte tillräckligt bra. Jag mår bättre, men inte tillräckligt för att klara av att göra ett bra jobb.

Men, pojkvännen går också fortfarande hemma. Detta håller på att göra mig totalt galen. För ju längre tid han har varit hemma, ju latare blir han. Och, desto mer bråk och tjafs blir det. Så, jag känner att om han inte börjar jobba snart, så känner jag mig tvingad. Jag orkar inte gå hemma hela dagarna, och dessutom behöva störa mig på att han är hemma och inte gör något vettigt.

Det är inte ens lunch än, och vi har redan haft ett bråk idag. Och, då har vi ändå barnen hemma. Men, det som stör mig mest, är att han är så otroligt barnslig så fort det blir tjafs. Han beter sig verkligen inte som en vuxen, utan snarare är det någon form av trots som visar sig. Och, jag anser att jag har mer än nog med att ta hand om ett trotsigt barn just nu.

Det som är jobbigt är att jag känner mig ganska låst, jag kan aldrig ta mig iväg och göra något för min egen skull, som han gör lite då och då. skillnaden är väl den att jag är mamma på heltid, och han har bara sitt barn ibland. Samtidigt känner jag, och var helt tydlig med från början att i en familj ska alla behandlas lika, det ska inte göras någon skillnad. Men ändå så blir det i slutändan att jag får ta allt ansvar ändå. 

Nu ångrar jag inte ett dugg att jag har mitt underbara barn hos mig på heltid, tvärtom. Men jag skulle vilja kunna göra något för mig själv ibland. En promenad i tystnad skulle vara tillräckligt. Eller att få åka till en vän och prata. 

Nej, nu får jag väl sluta gnälla. Det har man väl ingen som helst rätt att göra heller. 

*önskar jag var någon annan stans*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Över ett år har passerat sedan jag senast skrev något. Mitt liv har varit en rejäl bergochdalbana. Det har hänt både bra och dåliga saker och jag orkar inte göra någon direkt tillbakablick heller nu.   Anledningen till att jag faktiskt loggade in...

Känslor, tankar och beteenden, är det något vi kan påverka själva? En del påstår det, andra inte. Jag? Jag har ingen aning om vad jag ska tro längre. Sen ett tag tillbaka så är hela mitt så kallade känsloliv helt förvridet. Jag tänker, känner och drö...

vad gör man då?    Det har gått ungefär ett halvår sedan jag skrev här senast. Det har helt enkelt inte funnits motivation eller ork, men framför allt så har jag jättesvårt att komma igång och få saker gjorda. Mitt liv känns som en extram bergoch...

Jag har precis insett vad jag verkligen saknar, ett ventilationsområde. Vad sjutton menar jag med det? Jo, ett ställe där jag kan få ventilera allt jag bär på, där jag faktiskt får svar. Som nu, nu sitter jag här, har precis haft ett bråk med äldsta ...

vad gör man när man ibland kommer på sig själv med att tänka tankar man egentligen inte borde tänka? Vet inte varför tankarna kommer eller hur jag ska få bort dem. Vet bara att jag känner mig som världens elakaste efteråt.    Jag är trött. Inget ...