Ytterligare en dag som kommer att präglas av tårar, ilska och övergivenhet.

Jag mår jättedåligt idag plus att jag har otroligt ont. Blev kaos här hemma på morgonen så ringde pojkvännen och bad om hjälp, men nej då. Bilar är mycket viktigare än mig. Så, trotsade mitt mående för att få ordning på allt här, vilket resulterade i att jag mår om möjligt ännu sämre efteråt. Han kom hem ungefär en timme senare, men frågar inte ens om jag behöver hjälp. Han VET att jag inte får lyfta.

Jag fixar allt, själv som vanligt. När jag är klar för stunden, då kommer han och talar om att han ska ut och fixa med grannens bil. Där brast det för mig. Jag hatar dessa jäkla bilarna, jag hatar att jag/vi ALLTID ska komma i andra hand, eller ännu längre bak i listan. Vad fan ska man göra för att få en man att fatta något??

Visar han på ett sånt här tydligt sätt nu att han inte bryr sig ett skit om mig, hur kommer det då bli i framtiden??

Nej, nu är det snart jag som tänker klara mig själv på allvar. Det är ju ingen idé att jag räknar med att få någon hjälp ändå.