Alla inlägg under september 2015

Av star-shine - 30 september 2015 21:52

En dag full av obehagligt tryck och smärta. Men varje gång får jag ett litet hopp om att det ska vara på gång på riktigt. Hoppas verkligen att det händer något nu. Har haft svårt att röra mig idag, och sammandragningar till och från. Tyvärr inget regelbundet än och inga riktiga värkar, men jag hoppas fortfarande på att det snart ska komma.Kom igen nu bebis, kom ut.

ANNONS
Av star-shine - 28 september 2015 13:10

Ytterligare en dag då jag känner mig ensammast i världen. Trodde vi var två om detta, men så verkar det inte vara. Kvittar vad det än är så får jag klara mig på egen hand, något som vissa dagar är otroligt påfrestande. 


Jag orkar inte mer, allt känns verkligen skit. Bröt ihop hos bm tidigare idag, just på grund av att jag är helt slut. Jag är trött, orkar ju inte sova alls längre, jag har ont, det kliar, det svider, osv. När ska detta ge sig?? Dessutom ska jag orka med att vara pigg och glad och ta hand om sonen, och ta hand om hem och allt som hör till det, - TROTS att jag har en sambo som är hemma. Men vad gör han? Jo, han sitter helst av allt i soffan och kollar på diverse meningslösa filmklipp på sin dator, eller så är han ute och springer omkring med kompisar eller någon granne. 


Man kan tro att han borde vara intresserad av att jag ska ha det bra. Det är ju trots allt även hans barn som jag bär, men ingen som helst respons. Har fått tagit hjälp av min mamma för att få städat här hemma, men jag vill ju inte belasta henne med allt heller. Vet inte vad jag ska ta mig till längre... 

ANNONS
Av star-shine - 26 september 2015 21:13

Nu orkar jag inte mer, kan inte detta få vara klart snart?? Jag mår verkligen skit. Inte sovit ordentligt på hur länge som helst, blir ungefär två timmar varje natt. Dagarna mår jag illa, har ont och kliar halvt sönder mig själv. Nu räcker det!!


Hur sjutton får man igång en förlossning? Har läst om massor med sätt, men inget verkar funka. Börjar få panik nu, jag står snart inte ut. 


Känner mig som värsta monstret. Humöret blir ju inte det bästa när man dels inte får sova och sen mår riktigt uselt dessutom. 


Kom ut nu lilla bebis. 

Av star-shine - 16 september 2015 11:00

Vet inte riktigt var jag ska börja idag, alla känslor är i ett fullständigt virrvarr. Vet snart knappt vad jag känner och det börjar bli för mycket, jag orkar inte med det här längre.


I natt fick jag åka in för kontroll igen. Hade ont, fast inte så jätteont, men hade kommit lite blod. Väl inne konstaterades att allt såg bra ut, bortsett från en infektion som jag fick medicin mot. Blandade känslor. Otroligt lättad över att det inte var något fel, men samtidigt besviken över att inget har hänt än. Vill ju att detta ska vara över snart.


När jag sitter och läser i mitt flöde idag så konstaterar jag att det blivit andra nytillskott under natten. Varför inte jag?? Jag vill också få träffa min lilla bebis snart. 


Med tanke på att det blev kontroll sent och jag inte var hemma förrän typ mitt i natten så skickade jag ett meddelande till förskolan att sonen skulle bli ledig idag. Ändå får jag meddelande tidigt imorse med en ifrågasättning om jag menade idag (???) Som att detta inte var nog, för en stund sen kom ytterligare meddelanden, med frågan om sonen kommer vara ledig varje onsdag. Detta trots att jag så sent som igår hade talat om att nej, det är inte alls säkert, utan det beror på hur det ser ut hemma. Vilket jag skrev tillbaka, samt att jag skrev att han skulle kommit idag, men han  fick bli ledig eftersom jag var tvungen att få sova då jag var på sjukhuset halva natten. Nej men då kommer svaret att jag ska tala om så fort jag vet pga att sonen har specialmat.


Jag ser alltid till att tala om så fort jag vet om det blir någon ändring. Och jag VET att det räcker att de får veta det före halv åtta på morgonen samma dag (för matens skull). Jag blir galen på vissa ur personalen som inte verkar förstå något. Känns som att de stör sig enormt på att jag har fått beviljat de här extra timmarna för sonen. Men, det handlar om 3 (!!) veckor till. Är det så otroligt svårt att förstå det? 



Av star-shine - 13 september 2015 12:27

Börjar bli allmänt less på tillvaron. Börjar tröttna rejält på att inte kunna göra det jag vill. Varje liten rörelse är som ett hårt gympapass och gör riktigt ont. Men, vad ska jag göra åt det? Vad kan jag göra? Ja, i normala fall så kanske familjen hade kunnat hjälpa mig men då jag inte vill belasta min mamma hur mycket som helst så försöker jag naturligtvis själv. Men sambon då? Nej, där kan jag ju bara glömma att få riktig hjälp. Han kan möjligtvis göra något OM jag ser till att hinta om det eller säger rakt ut att "gör det där". Annars ligger han på soffan och inte gör ett endaste skit. 


Framtiden är fortfarande oviss, dock kommer jag vara den som kommer vara hemma, vilket betyder att dagarna tillhör mig, det har jag faktiskt lyckats få ur honom. Och lika bra är väl det. 


Sen, har det hänt en sak som jag aldrig någonsin trodde skulle hända. Någon (inte så svårt att gissa vem) har varit i sonens spargris och snott pengar. Skulle hämta pengar ur den då jag lovat sonen att han fick ta med sig egna pengar häromdagen då vi skulle iväg, men det var inte lätt då dethelt plötsligt endast fanns en massa enkronor i den, alla femmor, tior och sedlar var borta!! Runt 300kr saknas det! Trodde aldrig en vuxen människa kunde med att sno pengar från ett barn. Istllet för ca 500kr så fanns där 175kr i enkronor!! (okej EN 10:a var det med). Detta är något jag aldrig kommer att förlåta. Nu såg jag till att ta ut pengar själv så att sonen skulle ha möjlighet att köpa det han hade tänkt, men just själva grejen. Man gör inte så!


Varje dag, varje timme så snurrar tankarna på hur allt kommer att bli. Orkar inte så mycket mer nu. Vill att bebis ska komma snart, mycket snart. Vetskapen om att det kan vara flera veckor kvar gör mig halvt galen, orkar inte gå med den här smärtan i flera veckor till. 


Nej, nu ska jag försöka fixa lite mat till mig och grabben... 

Av star-shine - 6 september 2015 21:50

Får välkomna illamåendet tillbaka med stormsteg, eller inte :( Har mått skit hela dagen, antagligen för att jag blev alldeles för sliten igår. Blev mycket promenerande igår, fram och tillbaka så antagligen därför kroppen protesterar idag.


Har varit hos mina föräldrar under dagen, och vägde verkligen fram och tillbaka många gånger innan jag bestämde mig för att åka hem. Det skulle jag ju aldrig gjort. Som alltid när sambon varit ensam hemma hela helgen så luktar det blä i hela lägenheten, och som alltid så hade han ju ingen aning om varför det luktade. Två rum gick det att vara i, så passade på att ta mig tid till att leta upp allt som ska packas. 


Sen efter mycket tjat fick jag sonen i säng med. Satte mig vid datorn för att bara ta det lugnt en liten stund. Hann sitta några minuter, sen känner jag att det börjar lukta riktigt vidrigt. Det luktar alltså så illa att jag får kämpa för att inte kräkas!! Då har sambon rört ihop någon mat till sig själv. Han VET att jag inte fixar vissa dofter och ändå utsätter han mig för dem. Gick och stängde in mig på toa, mest för att jag som sagt var väldigt nära att kräkas. Under tiden hör jag att han går ut. Ja men vad snällt. Fixa så allt luktar fan här och sen dra. Jag hade tänkt att gå ut en stund för att få bort illamåendet men nej då. Nu tar jag mig ju inte ut eftersom sonen ligger och sover och gubbfan stack ut.


Jag börjar känna mig mer och mer osäker på hur framtiden kommer att bli. Jag fixar verkligen inte att vara nära honom dygnet runt hela tiden. Dessutom så har han klantat sig och är sjukskriven igen. Jag orkar inte. När fan ska jag få tid för mig själv? 


Jag orkar knappt ta hand om mig själv pga att jag mår som jag gör, nu ska jag dessutom klara av sonen, hemmet och sambon. Det funkar inte.


Har dessutom vid ett flertal tillfällen försökt diskutera namn, föräldraledighet och sånt, men får knappt någon respons alls. Så, som det ser ut just nu så är det jag som åker till förlossningen utan honom, han kan vara hemma med sonen istället. Jag orkar inte mer, jag är så less på tillvaron så jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se