Får välkomna illamåendet tillbaka med stormsteg, eller inte :( Har mått skit hela dagen, antagligen för att jag blev alldeles för sliten igår. Blev mycket promenerande igår, fram och tillbaka så antagligen därför kroppen protesterar idag.

Har varit hos mina föräldrar under dagen, och vägde verkligen fram och tillbaka många gånger innan jag bestämde mig för att åka hem. Det skulle jag ju aldrig gjort. Som alltid när sambon varit ensam hemma hela helgen så luktar det blä i hela lägenheten, och som alltid så hade han ju ingen aning om varför det luktade. Två rum gick det att vara i, så passade på att ta mig tid till att leta upp allt som ska packas. 

Sen efter mycket tjat fick jag sonen i säng med. Satte mig vid datorn för att bara ta det lugnt en liten stund. Hann sitta några minuter, sen känner jag att det börjar lukta riktigt vidrigt. Det luktar alltså så illa att jag får kämpa för att inte kräkas!! Då har sambon rört ihop någon mat till sig själv. Han VET att jag inte fixar vissa dofter och ändå utsätter han mig för dem. Gick och stängde in mig på toa, mest för att jag som sagt var väldigt nära att kräkas. Under tiden hör jag att han går ut. Ja men vad snällt. Fixa så allt luktar fan här och sen dra. Jag hade tänkt att gå ut en stund för att få bort illamåendet men nej då. Nu tar jag mig ju inte ut eftersom sonen ligger och sover och gubbfan stack ut.

Jag börjar känna mig mer och mer osäker på hur framtiden kommer att bli. Jag fixar verkligen inte att vara nära honom dygnet runt hela tiden. Dessutom så har han klantat sig och är sjukskriven igen. Jag orkar inte. När fan ska jag få tid för mig själv? 

Jag orkar knappt ta hand om mig själv pga att jag mår som jag gör, nu ska jag dessutom klara av sonen, hemmet och sambon. Det funkar inte.

Har dessutom vid ett flertal tillfällen försökt diskutera namn, föräldraledighet och sånt, men får knappt någon respons alls. Så, som det ser ut just nu så är det jag som åker till förlossningen utan honom, han kan vara hemma med sonen istället. Jag orkar inte mer, jag är så less på tillvaron så jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Över ett år har passerat sedan jag senast skrev något. Mitt liv har varit en rejäl bergochdalbana. Det har hänt både bra och dåliga saker och jag orkar inte göra någon direkt tillbakablick heller nu.   Anledningen till att jag faktiskt loggade in...

Känslor, tankar och beteenden, är det något vi kan påverka själva? En del påstår det, andra inte. Jag? Jag har ingen aning om vad jag ska tro längre. Sen ett tag tillbaka så är hela mitt så kallade känsloliv helt förvridet. Jag tänker, känner och drö...

vad gör man då?    Det har gått ungefär ett halvår sedan jag skrev här senast. Det har helt enkelt inte funnits motivation eller ork, men framför allt så har jag jättesvårt att komma igång och få saker gjorda. Mitt liv känns som en extram bergoch...

Jag har precis insett vad jag verkligen saknar, ett ventilationsområde. Vad sjutton menar jag med det? Jo, ett ställe där jag kan få ventilera allt jag bär på, där jag faktiskt får svar. Som nu, nu sitter jag här, har precis haft ett bråk med äldsta ...

vad gör man när man ibland kommer på sig själv med att tänka tankar man egentligen inte borde tänka? Vet inte varför tankarna kommer eller hur jag ska få bort dem. Vet bara att jag känner mig som världens elakaste efteråt.    Jag är trött. Inget ...