Välkommen tillbaka till mitt så kallade liv. 

Att skriva blogg är långt ifrån min starka sida, trots att jag egentligen tycker om att skriva. Men, det är nog bara att inse att jag inte klarar av att hålla den levande mer än några dagar i taget. 

Efter jag skrev sist så har livet, som vanligt, varit värre än en bergochdalbana. Var iväg på läger och hade några otroligt roliga, tuffa, känslosamma och minnesvärda dagar. Annars har det mest varit den här gamla trista vardagen.

En semester utomlands har jag även hunnit med. En underbar fristad där allt verkligen är så otroligt härligt. Dessvärre höll inte gubben med om det, utan satt och surade sig genom vistelsen. 

Men, vad får mig att ta tag i skrivandet igen då? Jo, nu är jag tillbaka i samma härliga kaos som jag befann mig i för ungefär tre år sen. En karl som får frispel och beter sig värre än en barnrumpa. Den här gången är enda skillnaden att det är fler barn inblandade. 

Min så kallade sambo fick ett utbrott på grund av ingenting. Eller, med ingenting så menar jag, att, först förstod han inte varför jag ifrågasatte varför han drog iväg utan att säga något till mig (alla andra kunde han säga hejdå till men inte mig), strax efter så ifrågasatte grabben varför han fått fel färg på överkastet i sängen (något som verkligen varit tillsagt tidigare att det ska ligga med rätt färg upp). Sen från ingenstans blev han alldeles tokig, halvt vrålade och kastade nycklarna på golvet och talade om att det gick minsann inte att bo ihop med oss, sen drog han. 

Han har sedan detta skedde, inte hört av sig alls. Det är över en vecka sen. Han har alla grejer kvar här. Barnen undrar. Han verkar inte bry sig om barnen heller då han som sagt, inte hört av sig, inte ens för att fråga hur det är med dem. Och, i min värld så är inte det okej. Barnen är det viktigaste jag har, och jag är ganska säker på att de allra flesta föräldrar håller med mig när jag säger att man gör allt för att ens barn ska ha det bra.

Minstingen har varit riktigt dålig och vid flertalet tillfällen knappt kunnat andas. Men, det är uppenbart viktigare för honom att bry sig om sig själv än sitt barn.

Vissa skulle inte kunnat få barn från början. Skulle finnas någon mekanism i kroppen som känner av vilka som är lämpliga som föräldrar och vilka som inte är det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Över ett år har passerat sedan jag senast skrev något. Mitt liv har varit en rejäl bergochdalbana. Det har hänt både bra och dåliga saker och jag orkar inte göra någon direkt tillbakablick heller nu.   Anledningen till att jag faktiskt loggade in...

Känslor, tankar och beteenden, är det något vi kan påverka själva? En del påstår det, andra inte. Jag? Jag har ingen aning om vad jag ska tro längre. Sen ett tag tillbaka så är hela mitt så kallade känsloliv helt förvridet. Jag tänker, känner och drö...

vad gör man då?    Det har gått ungefär ett halvår sedan jag skrev här senast. Det har helt enkelt inte funnits motivation eller ork, men framför allt så har jag jättesvårt att komma igång och få saker gjorda. Mitt liv känns som en extram bergoch...

Jag har precis insett vad jag verkligen saknar, ett ventilationsområde. Vad sjutton menar jag med det? Jo, ett ställe där jag kan få ventilera allt jag bär på, där jag faktiskt får svar. Som nu, nu sitter jag här, har precis haft ett bråk med äldsta ...

vad gör man när man ibland kommer på sig själv med att tänka tankar man egentligen inte borde tänka? Vet inte varför tankarna kommer eller hur jag ska få bort dem. Vet bara att jag känner mig som världens elakaste efteråt.    Jag är trött. Inget ...