Alla inlägg under september 2017

Av star-shine - 27 september 2017 14:12

Känns som att jag inte gjort något annat än gråtit idag. 


Var så trött att jag knappt tog mig ur sängen idag, och när jag gjorde det så var det en timme senare än jag skulle vilket resulterade i att jag fick kasta i mig lite frukost, som gjorde att jag inte mådde bättre precis. Iväg till sjukhuset, dietist-träff. Idag erkände hen faktiskt att hen inte kunde göra mer för mig. Okej, hen fixade en provtagning jag kämpat för att få, annars har hen bara beräknat diverse näringsämnen i min kost. Jag har brister i kosten, men jag får ju inga tips på vad jag kan äta istället för allt som finns på listan jag inte kan äta.Sen fick jag rådet att ringa till ett av landets större sjukhus och försöka få hjälp där. Suck, det är inte mitt jobb, det är min inkompetenta läkare som ska skicka mig vidare.


Hem, och ta tag i nästa grej. Skolsköterskan. Det var ju bra att huvudvärken försvunnit, men ingen mer kommentar om det. Allergiinformationen, nej, men den behövs inte då det som står ändå tillhör skolans policy och det inte finns några problem. Eh? Jo, det är ju därför jag kämpar, för att det finns problem. Men nej, eftersom det inte finns på papper så finns det inte, typ.


Jaha, då ringer vi rektorn istället, nehej inget svar.


Ringer min mamma, bryter ihop... 


Försöker få ordning på allt, kollar på ett avsnitt på datorn för att skingra tankarna, går sådär.


Fixar lite lunch, rektorn ringer. Det var en jättebra lista, men det är sånt de redan jobbar med. Dock skulle hen fixa en lapp angående ena punkten för det erkände hen att hen inte hade koll på. Och om det var så att vi får bevis för någon allergi så skulle vi återkomma och först då skulle det gå ut tydligare info. Däremot så skulle min infolapp användas inför nästa läsår. Jaha, betyder inte den årskullen som nyligen börjat, lika mycket eller?


Jag gråter när jag är glad, trött, arg, ledsen osv, så idag har tårarna rullat större delen av dagen. Det har gjort mig alldeles matt och jag orkar verkligen inte fokusera på det jag verkligen måste göra, nämligen mina uppgifter. Jag har en stor uppgift som ska in denna vecka och jag har knappt börjat. Jag vet verkligen inte hur jag ska få ihop detta.


Nu ska jag snart hämta mina barn och sen lär jag inte hinna något mer idag

ANNONS
Av star-shine - 23 september 2017 12:47

Allt blir bara värre och värre och jag känner att situationen snart är fullständigt ohållbar. Jag mår skit nästan varje dag. Jag orkar inte vara en bra mamma och det är bråk konstant här hemma. Jag orkar snart inte mer. Jag vill inte ha det så här mer :( 

ANNONS
Av star-shine - 21 september 2017 11:26

När allt bara känns jobbigt, när tårarna bara rinner och när man känner en stor klump inom sig, vad gör man då?


Det känns som att allt bara blir värre för varje dag som går. Pluggandet blir lidande, barnen blir lidande, allt halkar efter. Vissa dagar orkar jag inte göra någonting, och kommer på mig själv med att sitta och titta rakt ut i ingenstans. Men sen finns det ju dagar där saker är som vanligt, där allt rullar på, ungefär som på rutin.


Jag mår inte bra, inte alls, men vet inte vad jag ska göra för att ändra på mitt mående heller. Jag försöker göra det bästa av situationen men uppenbart är det inte tillräckligt. Det har gått så långt att jag funderat på avlastning, för att barnen ska få ha det bra, för att jag inte orkar. Men, trots att jag är vuxen så får jag tydligen inte bestämma över vad jag vill. Mina föräldrar är inte pigga någon av dem, men de hjälper till vad de kan, ibland kanske för mycket. Jag har ständigt dåligt samvete över att jag lastar över barnen på dem, men vad ska jag göra när de anser att jag inte får lämna bort barnen på avlastning? Senast imorse pratade jag med min mamma och hon antydde att jag skulle hämta barnen senare idag, trots att hon vet att jag inte kan lämna på förskolan imorgon. Hon antyder, säger saker på ett sätt som gör att jag bara mår sämre, samtidigt är jag tacksam över att hon hjälper mig.


Jag ångrar absolut inte mina barn, men jag hade aldrig skaffat fler barn om jag vetat att jag skulle bli helt ensam igen. Detta gör ju att jag får extremt dåligt samvete då jag indirekt inte orkar ta hand om dem på bästa sätt. Önskar jag kunde få hjälp, men då jag bor på en liten plats där alla känner alla så kan man inte be om hjälp utan att alla vet det och då blir man dömd.


Vissa dagar, som denna, vill jag bara vara själv. Jag orkar inte vara en engagerad mamma när jag knappt orkar med mig själv. 

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se