Ännu en gång ett brutet löfte, den här gången från en så kallad familjemedlem som jag trodde jag kunde lita på. Vem kan man egentligen lita på om man inte kan lita på sin närmaste familj?? Ännu en gång fick jag ett sårat och ledset barn. Jag blir så otroligt förbannad på personer som ska föreställa vuxna, som lovar en sak, och sen väljer att skita i det för att hen har fått för sig att något annat är viktigare. Att det är barn som drabbas verkar inte spela någon roll.

Nu löste sig den här situationen på det viset att en annan, snäll person ställde upp istället och gjorde att grabben inte behövde avstå från roligheter. 

Men, känns som att min familj krymper. Blodsband är inte så starka att de inte kan brytas om det är så att vederbörande inte tänker be om ursäkt riktigt ordentligt.