Precis, den som bara går nedåt, längre och längre, tills det inte finns ens en gnutta ljus kvar. Det måste vara den jag har hamnat i, för ljusglimtarna blir verkligen bara färre och färre. 

Julen närmar sig, och ja, visst ser jag fram emot alla tända ljus och så, men samtidigt så kvittar det. Julen är inte vad den var förr, den härliga magiska stämningen är borta sen många år. I år kommer det ju dessutom inte bli bättre av att vi uppenbart har tjafs i familjen. För ungefär två månader sen skrev jag ett inlägg om brutna löften. En, eller rättare sagt två så kallade familjemedlemmar som medvetet valde att svika och såra, kasta massa onödig skit och inte vilja förstå alls. Dessa personer har fortfarande inte insett att de gjort otroligt fel, vilket gör situationen besvärlig. Jag tänker inte umgås med dem innan de tänker be om ursäkt, riktigt ordentligt, för så beter man sig verkligen inte. Det tråkiga är, att de riskerar ju att förstöra julen, inte bara för mig, utan för mina barn, och för mina föräldrar. 

Jag själv är verkligen på gränsen till att bli helt knäckt nu. Jag känner stress från alla håll och kanter. Dels från skolan, den håller på att haverera totalt. Dels för att ta hand om hemmet och om barnen, orken finns inte. Sen är det allt annat runt omkring. Mina allergier/sjukdomar/känsligheter är också en otroligt stor energikrävande och stressande del, jag kan ju snart knappt gå utanför dörren.

Jag har försökt meddela på olika sätt för min omgivning hur jag mår, men ingen verkar kunna ta mig på allvar. Det heter så fint att det finns anmälningsplikt mot både det ena och det andra, men när någon håller på att krascha helt och hållet så är det inte en enda jävel som bryr sig. Jag har försökt att få hjälp, men ingen bryr sig.

Hur tar man sig ur denna nedåtgående svarta spiral? Hur kommer orken och livslusten tillbaka? 

 

Emma

28 november 2017 22:50

Jag kände igen mig i ditt inlägg. Jag känner mig nedstämd och saknar julkänslan. Jag älskar december men just nu känner jag inte alls samma glädje som jag brukar. Jag försöker att hitta vad som känns fel och försöka vända mönstret. Negativa tankar är tyvärr svåra att komma ifrån men försök att göra saker som du tycker om, saker som får dig att slappna av. Försök att inte lyssna på alla andra. Det är ett litet tips ifrån mig. Du kanske behöver prata med någon som är i samma sits som du, så du får ur dig det som stressar dig. Ta hand om dig och kram Emma

http://demonztar.bloggplatsen.se

star-shine

27 december 2017 21:44

Tack för dina ord. På något konstigt sätt så känns det bättre när man vet att man inte är helt ensam om att känna såhär.
Jag försöker att inte bry mig om vad andra säger, men ibland så blir det bara för mycket.
Hoppas du haft en okej jul trots allt. Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Över ett år har passerat sedan jag senast skrev något. Mitt liv har varit en rejäl bergochdalbana. Det har hänt både bra och dåliga saker och jag orkar inte göra någon direkt tillbakablick heller nu.   Anledningen till att jag faktiskt loggade in...

Känslor, tankar och beteenden, är det något vi kan påverka själva? En del påstår det, andra inte. Jag? Jag har ingen aning om vad jag ska tro längre. Sen ett tag tillbaka så är hela mitt så kallade känsloliv helt förvridet. Jag tänker, känner och drö...

vad gör man då?    Det har gått ungefär ett halvår sedan jag skrev här senast. Det har helt enkelt inte funnits motivation eller ork, men framför allt så har jag jättesvårt att komma igång och få saker gjorda. Mitt liv känns som en extram bergoch...

Jag har precis insett vad jag verkligen saknar, ett ventilationsområde. Vad sjutton menar jag med det? Jo, ett ställe där jag kan få ventilera allt jag bär på, där jag faktiskt får svar. Som nu, nu sitter jag här, har precis haft ett bråk med äldsta ...

vad gör man när man ibland kommer på sig själv med att tänka tankar man egentligen inte borde tänka? Vet inte varför tankarna kommer eller hur jag ska få bort dem. Vet bara att jag känner mig som världens elakaste efteråt.    Jag är trött. Inget ...