Jaha, då var det nya året här. Det förra hade ju kunnat sluta bra mycket bättre än vad det gjorde. 

Årets sista dag flöt väl egentligen på ganska bra. Barnen fick vara ute både på förmiddagen och på eftermiddagen. Jag var med ute och lekte tillsammans med dem en stund. På kvällen åt vi mat tillsammans allihop och sen så var det dags för det traditionella uppesittar-spelandet. Där någonstans så började allt bråk och tjafs. Det slutade med att minstingen åkte i säng, och därefter så blev det lugnt en stund. Sen ungefär en halvtimma innan tolvslaget fick den stora ett hysteriskt utbrott och bara skrek och grinade. Precis ALLT var fel, och det var ju alla andras fel med. 

Jag avskyr dessa utbrott. Nu var det väl antagligen tröttheten som slagit in, men detta är något som tillhör vår vardag och som gör att jag sakta men säkert håller på att ge upp.

Idag då, nytt år och nya möjligheter? Ja men visst. Två bråkiga barn, som vanligt, och jag är något så otroligt trött efter att ha spenderat flera nätter här utan möjlighet att få sova en enda natt ordentligt. Jag vill sova, jag behöver sova.