Värre och värre, det är så det känns just nu. Att allt blir värre. 

Förutom riktiga piss-samtal häromdagen så fortsatte dagen med olyckor som resulterade i akutbesök hos tandläkare och samtal till försäkringsbolaget - igen. Suck.

Igår blev jag dock uppringd av första stället jag kontaktade häromdagen, och denna person var mycket trevligare. Fick en tid redan nästa vecka så det känns faktiskt lite bra ändå. 

Nästa veckan uppföljning, som varit planerad sen ett bra tag tillbaka ringde de och ställde in igår, och vet inte när jag får en ny tid heller. Känns mindre bra då jag sett fram emot det samtalet. 

Just nu sitter jag och försöker njuta av lugnet. Barnen är ute och leker efter att ha stoppat i sig allt godis direkt efter maten. Men i övrigt så präglas lediga dagar av tjat och gnäll och jag orkar verkligen inte. Jag försöker tänka på hur jag ska göra för att må bättre och få mer ork över men har inte hittat någon bra lösning. När varje steg under dagen känns som att behöva betiga ett berg så är det inte så lätt. Ja, det finns några små korta stunder då och då där allt fungerar och flyter på, där jag känner att nu kanske det är på väg att vända, för att i nästa stund störtdyka igen.