Dagen idag har inte varit speciellt bra. Mina magsmärtor har förföljt mig hela tiden. Fick frågan nu ikväll om jag varit hos läkaren, men nej det har jag ju inte. Jag känner igen smärtorna och hoppas att det inte är något allvarligare än vad jag tror. Det gör inte lika ont längre, så hoppas att det är på väg att ge sig.

Har nu ikväll ändå haft lite ork, så den här listan som skulle varit gjort för längesen verkar äntligen vara klar nu. Blir att försöka skicka iväg det imorgon och hoppas på det bästa.

Har en stor klump i magen med. Något mindre bra har hänt ikväll och lämnat en massa frågor, men får väl förhoppningsvis rätsida på det imorgon.

På tal om imorgon, så ska jag få träffa en person jag länge varit nyfiken på. Ska bli otroligt spännande. Hoppas det blir kul.

Gårdagen fortsatte ungefär som den börjat. Åkte till mina föräldrar, åt mat, fikade och var med och valde saker. Sen hem igen.

Smärtan är fortfarande kvar. Jag är supertrött eftersom jag inte orkar sova ordentligt. Har ingen direkt matlust, och äter jag blir jag illamående, men måste ju äta för annars blir jag också illamående. Suck!

Jag vill må bra!!

Alldeles för många måsten idag, orkar inte. 

Kvällen igår blev faktiskt ganska så bra. Vi var på plats i god tid, så blev ju lite väntan. Sen blev det försenat på grund av att en del uppenbart inte kunde klockan. Men, det blev mat, och visst det var ätbart, men hade faktiskt förväntat mig bättre, med tanke på vilket ställe vi var på. Maten tog ju till och med slut och det dröjde en otroligt lång stund innan en del av det blev påfyllt.

Efter vi hade ätit klart blev det prat och lite gott att dricka. Dock var det inte ett ställe att rekommendera om man vill gå ut och ta sig ett glas. Bartenderna hade noll koll och dessutom ett extremt dåligt utbud. 

Men, vi satt samlade runt "vårt" bord och pratade och hade det riktigt trevligt. Fick livemusik lite senare, helt okej. Klockan rusade iväg och helt plötsligt var den mycket mer än vi räknat med. Bara att skynda sig hem, så min syster hade hört av sig och ville hem och sova.

Väl hemma blev det lite mys. Somnade och sov en liten stund. Vaknade drygt tre i natt igen med världens smärtor i magen. Vid ungefär halv fyra gick jag upp och pratade med pojkvännen som precis gått upp, eftersom han skulle åka iväg idag. Fick i mig lite ätbart och gick och la mig när han åkte. Låg och vred mig i sängen en timme, vid sextiden gick jag upp och tog fram vetekudden och värmde. Smärtorna avtog lite och jag orkade slumra en stund. Vaknade igen vid åtta och orkade inte somna om mer efter det. Låg dock kvar i sängen eftersom det fortfarande gjorde extremt ont. Vid nio vaknade sonen, och som tur är så fixar han att gå upp själv. Strax före tio kom han in till mig, så en stund senare var jag verkligen tvungen att ta mig ur sängen.

Gick upp och fixade lite frukost åt oss båda, sen har grabben lekt. Jag orkar inte göra något alls, har fortfarande ont. Vill inget mer än att smärtorna ska ge sig. Hade faktiskt nästan glömt hur ont det gör. Nu måste jag nog inse att jag måste vara noga med vad jag stoppar i mig, jag måste ta tag i mitt liv. För med den erfarenheten av de här smärtorna jag har sen tidigare så borde jag ha skött mig betydligt bättre. Men, det har ju gått bra på slutet. Antagligen blev det för mycket med alla olika faktorer igår. Eftersom jag är ensam med sonen så kan jag inte ta smärtstillande heller eftersom jag blir helt utslagen av dem.

Bara att bita ihop och försöka vara en hyfsat bra mamma, även om det såna här dagar är otroligt svårt. Vill egentligen bara krypa ner under täcket och sova bort all smärta.

En dag fylld av tankar och känslor som åker berg och dalbana. Allt mellan himmel och jord snurrar bara runt runt och det känns som om jag har en stor klump i magen som inte vill försvinna. Varför? Jag vet egentligen inte varför jag känner så här idag. Dagen har hittills varit lugn, inte hänt något speciellt.

En del av tankarna betår av funderingar om varför en familj/släkt helt plötsligt ska börja tjafsa och bråka och så när saker ska delas upp efter en avliden. Det slår liksom aldrig fel. Hur sams man än varit innan så blir det alltid någon sorts osämja när man kommer till en sådan situation. Varför? Nu ska sakerna efter en av mina släktingar delas upp mellan arvingarna. Jag har ett par saker jag av olika anledningar skulle vilja ha. Fått veta att vissa saker är det fler som är intresserade av, men känner det att, jag behöver inte ha alla saker jag önskat, även om det faktiskt bara rör sig om typ tre-fyra saker, utan jag kan välja det som känns viktigast och strunta i resten. Men samtidigt känner jag att vissa av de som är med och grejar med detta, (jag är inte med själv) är sådana personer som ska ha saker bara för att andra inte ska få dem. Jag vill inte börja bråka med någon på grund av materiella saker, det känns så otroligt onödigt. Samtidigt vill ju jag gärna ha de här sakerna för att det skulle betyda otroligt mycket för mig. Men, känns som att jag bara kan avvakta och se vad som blir kvar.

Sen oroar jag mig lite inför kvällen. Jag, tillsammans med många andra ska iväg och äta middag. Jag vet med mig att vissa ur detta sällskapet inte är helt okej, utan det kommer bli en extrem fylla, vilket jag inte alls är sugen på. Under tiden ska dessutom min ena syster passa sonen. Hon har inte passat honom på kvällstid på otroligt länge, och oroar mig lite för hur det ska gå.

Ja, jag vet att jag kanske oroar mig i onödan, men det är inget jag kan påverka och då blir jag lite osäker. 

En helt vanlig lugn dag. Åkte hem från mina föräldrar strax efter lunch. Eftersom vi hade fått frågan om lek redan igår hörde jag av mig så fort vi var hemma. En stund senare kom grannarna. Sonen blev helt överlycklig. Blev lek och stoj för dem och vi vuxna satt och pratade.

En liten snabb måltid, ja vi fuskade idag, så blev korv och bröd, så åkte vi tillbaka till mina föräldrar för sonen ville absolut dit. Blev en ledsen grabb när min pappa hade "tagit" tv:n för honom, men löste det genom att starta en film på datorn, så slutade med att han jag och min mamma satt och kollade. Blev läggdags stax efter, sen har jag, mamma och min syster suttit och pratat. Tröstat sonen en stund, växtvärkskväll igen, dock längesen nu. Nu sover han äntligen igen. Mitt lilla hjärta <3

Glömde helt av att skriva igår, eller rättare sagt, det fanns inte tillfälle att sätta sig ostört vid datorn. Lämnade sonen på förskolan, skickade iväg paket, fixade med bilen, lämnade saker och hann att få i mig en snabblunch i form av en måltidsbar. Ja jag vet, inte det bästa, men supersmidigt att stoppa i sig när man inte hinner fixa mat. Iväg och besiktade bilen, gick mindre bra, så har en månad på mig att fixa det. Som tur var inget stort fel. Hämtade sonen, landade hemma en stund innan vi packade och åkte till mina föräldrar. Spenderade resten av dagen där. Blev prat om lite allt möjligt. Under kvällen hade jag och mamma lite andeverksamhet.

Dagen idag har varit lite blandad. Vaknade relativt pigg imorse och fick en myssugen grabb på armen en stund innan vi var tvungna att gå upp. Frukost och göra oss i ordning, sen blev det ett besök på barnmottagningen. Pricktest på sonen, och blev även på mig. Dock visade inte mitt något alls, så sköterskan var mycket tveksam till att jag skulle få någon vaccination. Suck, blir att fortsätta vara superdålig under vår och sommar. Sonens visade reaktion på ett par saker. Sen blev det läkarbesök, och vi ska fortsätta med medicinen som vi gjort hittills. Hem en snabbis och pratade lite med pojkvännen, sen tillbaka till mina föräldrar igen.

Blev mat, lite vedhämtning och sen kom mina systrar. Blev prat med dem under eftermiddagen, lite kvällsmat och sen de vanliga kvällsrutinerna för sonens del. Sen har jag och mamma suttit och pratat. 

Dagen började ju inget vidare med alla myndighetskontakter som krånglade. Fick efter mycket krångel ordning på det, hittade alla blanketter och så jag behövde. Efter ett samtal bestämde jag mig dock för att strunta i det, då det var en hel hög med saker som skulle fixas och jag kände att det var för mycket för mig just då. Satte mig och sökte ett gäng jobb istället, så nu håller vi tummarna för att jag får något.

Var även iväg på möte för grabbens räkning. Kändes bra. Tjejen jag pratade med verkar otroligt förstående och vill sonens bästa. Så nu blir det remiss skickad så bara att vänta och hoppas på hjälp. Hon tyckte också det var konstigt att min samtalskontakt hade avslutats, vilket jag själv känner ibland att det hade varit skönt att ha någon att prata med. Samtidigt känner jag att jag kanske inte behöver den här proffessionella samtalskontakten, utan det viktigaste är ändå att ha någon att prata med.

Eftermiddagen har varit lugn. Mys med grabben och ett litet besök av min mamma. 

Nu ikväll vändes allt upp och ner igen. Har en nära släkting som blivit totalt galet knäpp. Hen har gått bakom ryggen på sin partner och sina barn. Hen har haft kontakt med en person långt härifrån och skrivit diverse saker med denna. Nu visar det sig att hen planerat att flytta ifrån sin familj, hen har sökt annan bostad. Hen har blockerat alla i bekantskapskretsen så att vi inte ska kunna se vad hen skriver med den här andra personen. Det var en ren slump att vi fick se allt som vi sett. 

Vad ska hända nu? Ja, jag vet att par delar på sig, men detta har ändå gått alldeles för långt. Hela hens familj mår jättedåligt av det här och många i omgivningen har reagerat kraftigt. Vi, som ändå stått hen ganska nära har vid flera tillfällen påtalat hur dumt hen beter sig, och att hen faktiskt har en familj att tänka på.

Jag är otroligt orolig över vad som kommer att hända, hur hens familj kommer att hantera detta. Hur vi ska kunna stötta dem. Känner mig så vilsen, vet inte vad jag ska kunna göra för att hjälpa. Nu skulle jag verkligen behövt någon att prata med, som kunde förstå dilemmat jag befinner mig i. 

Är riktigt otroligt extremt förbannad just nu. Till att börja med har jag inte sovit speciellt mycket i natt, på grund av att sonen absolut skulle vara vaken och krångla, och det passade bara med hjälp från mig.

Sen har jag hela morgonen ofrivilligt lyssnat på dessa gubbar som springer omkring i huset och grejar. Att borra i betonghus kl 7 på morgonen är inte helt okej.

Nu senast så har jag haft ett litet samtal med arbetsförmedlingen, eller som vi kallar de här, arbersförnedringen. Ringde dit för att be om hjälp då a-kassan inte går att få tag på alls. Ingenting fungerar. Men nej, det hade inte han med att göra, och det funkade ju för honom, så det var ju mig eller min dator det var fel på. Men hallå?? Får man säga så? Jag blev skitförbannad och kände mig totalt dumförklarad. Jag vet hur man går in på en hemsida, jag vet hur man ringer ett samtal, men nej då, det visste jag tydligen inte. SUCK!! 

Fan vad jag vill ha ett jobb igen så jag slipper de där nötterna. Det har gått över en månad sen jag lämnade in ansökan till mitt gamla jobb. Har inte hört ett skit, och jag vet att de har fortfarande brist på vikarier. Så varför kan jag inte få börja jobba?? Jag har både utbildning och många års erfarenhet, till skillnad från många andra. Blir så trött på att bara sitta hemma och inte få göra något meningsfullt på dagarna. Kan tänka mig att göra nästan vad som helst. Så är det någon som vet om något intressant jobb så hojta till, för detta är inte roligt längre.

Nu ska jag ta tag i nästa grej, åka och prata med dem på elevhälsan. Hoppas man får mer hjälp där.