Dagen som passerat har bestått av blandade känslor allt ifrån ledsamhet och oro till glädje.

Sonen har börjat på sin nya förskola, det känns bra. Hoppas han kommer trivas där. Det verkar väldigt bra, och pedagogen som håller i inskolningen verkar toppen. Vi följer inte inskolningsschemat utan har fått ett anpassat schema eftersom han redan gått på förskola innan. 

Oron eller hur man ska beskriva känslan har varit jobbig, har fortfarande en klump i magen även om jag vid det här laget kan pusta ut lite. Vi inväntar en jobbig händelse och ville absolut inte att den skulle ske nu, vilket den inte gjorde, så det känns skönt. 

Under eftermiddagen och kvällen har vi haft trevligt sällskap. Jag måste säga att det är verkligen en härlig känsla att få vara någon annan än "bara" mamma, att få vara sig själv och prata vuxensaker som inte bara har med ens barn att göra. Jag tror man behöver få göra det ibland för att inte glömma bort sig själv. Jag har hittat, vad jag tror är en bra person, en bra vän. Det är så jag vill ha det just nu. Jag har varit med om så otroligt mycket de senaste åren så nu måste jag få prioritera mig själv och mitt eget mående en period. Självklart kommer sonen alltid komma först, men att äntligen få ha någon att prata med, som lyssnar och faktiskt förstår, det är guld värt. 

Nu ska jag ta ett steg i taget och försöka prioritera det som känns viktigast i mitt liv just nu, samtidigt som jag har blicken mot framtiden. Det är ingen idé att gräva ner sig i all skit som hänt tidigare, det går ändå inte att ändra på det förflutna. Nu ska vi se framåt och hoppas på det bästa :)