Haft en otroligt lugn och rofylld vecka. Eller ja, kanske inte helt, men på sätt och vis så känns det så. Jag har haft en hel del att göra, men jag har kunnat planera mina timmar och på så vis kunnat klara av det. Vad är då skillnaden? Jo, jag har varit ensam hela veckan. Lite tomt och tyst har det ju självklart varit, men på ett vis så har det ändå varit skönt. 

Min sjukskrivning är förlängd och jag har fått kontakt med en sjukgymnast. Dessutom så är jag numera förbjuden att göra saker som är påfrestande för kroppen, som till exempel gå i trappor eller dammsuga. Men, för att jag ska slippa bo i ett totalt kaos så bestämde jag mig för att göra ett sista ryck här hemma och storstädade hela lägenheten, det var verkligen behövligt. Samtidigt så var det jobbigt, och det kändes i kroppen efteråt.

Men, jag har inte haft sonen hemma heller, så har ändå kunnat vila lite. Det återstår att se om han är sugen på att följa med hem idag, eller om han tänker sova borta någon mer natt. Saknar honom, men tror ändå att det är bra för oss båda att få lite egentid, tror att vi kommer funka bättre sen.

Har ju fått egentid från relationen med nu, och det känns riktigt skönt. Så viktigt att inte behöva gå "på" varandra hela tiden. Detta har fått mig att inse att det behövs. Vi kan inte vara hemma på heltid båda två, det funkar inte. Så nu hoppas jag att allt kommer bli bättre, ett steg i taget.

Tröttheten har börjat slå in ännu mer med, så ska bli skönt med en provtagning om ett par veckor nu för att se hur mina värden ligger. Vill ju inte vara en zombi hela sommaren heller.