Sitter här i min ensamhet. Är egentligen ganska skönt. Gubben jobbar och sonen sover.

När man som jag, tillbringar ganska många kvällar själv såhär, så hinner man tänka på allt mellan himmel och jord, både vettiga och mindre vettiga saker. Ikväll har jag funderat på var gränsen går på förskolan. Hur mycket en personal får göra med ett barn. För att detta inte ska missuppfattas så är det så här. Sonen hade ett rejält skrubbsår när jag hämtade idag. Det hade han fått minst en halvtimme tidigare. Det rann fortfarande blod/vätska ur det och var inte tvättat eller något plåster på. Fick veta att personalen försökt, men att de inte fått. Vadå inte fått?? Ja, jag förstår om man inte vill använda våld för att hålla i en skrikande unge, men man kommer ganska långt genom att prata med dem. Eller får inte personal tvätta sår som barnen får? Nu gjorde det inte så mycket för jag fixade på ett plåster själv och åkte hem med honom och tvättade det, men ändå. Hade detta hänt tidigare under dagen så hade de ju behövt tvätta där.

Sen har jag suttit och funderat på varför jag har en så otroligt lång startsträcka ibland när jag ska göra saker. Har massor att göra, men får ingenting gjort. Börjar få lite panik att jag inte ska hinna klart med allt.

Mår fortfarande väldigt upp och ner. Till och från har jag dessutom ganska ont. Det börjar närma sig, men ändå är det ganska länge kvar.