Senaste tiden har jag inte riktigt varken orkat eller haft tid till att skriva. Det har hänt en del, både jobbigt och bra. Till att börja med så har min äldre släkting äntligen fått somna in. Nu slipper hon äntligen att plågas av de smärtor hon haft. Även om det känns tungt och sorgligt så känns det samtidigt som en befrielse, att hon äntligen fått bli "fri".

<3 RIP <3 

Skolan är det fullt upp med, med diverse prov, uppgifter och tentor. Längtar just nu efter praktiken, just för att få slippa läsa alla dessa böcker och avhandlingar som jag ändå inte förstår mig på, men även för att få känna att jag gör något meningsfullt på dagarna.

Men, mitt i allt så verkar det som om jag har hittat en bra kille. Trots att vi inte kännt varandra speciellt länge så känns det som att vi har kännt varandra en halv eveighet. Han är väldigt snäll och omtänksam och funkar toppen ihop med sonen. Så det känns som att jag börjar bli redo för att satsa på ett förhållande igen. Han är långt ifrån hur övriga killar varit, på ett otroligt positivt sätt. Visst, lite orolig är jag, men det handlar mest om att jag är rädd för att vi ska bli sårade igen. Den oron kommer nog tyvärr alltid finnas, på grund av att jag inte vill uppleva den besvikelsen hos sonen igen. Men, han är som sagt inte alls som någon varit tidigare, han har visat en äkta omtanke redan från första stund. Vi har hyfsat lika värderingar och tankar. Det som betyder mest är ändå hur bra han funkar ihop med sonen, och sonen verkligen älskar honom. Sen så pressar han mig inte till något, utan accepterar att jag vill ta det lugnt. Måste erkänna att jag börjat få en del känslor för honom...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Över ett år har passerat sedan jag senast skrev något. Mitt liv har varit en rejäl bergochdalbana. Det har hänt både bra och dåliga saker och jag orkar inte göra någon direkt tillbakablick heller nu.   Anledningen till att jag faktiskt loggade in...

Känslor, tankar och beteenden, är det något vi kan påverka själva? En del påstår det, andra inte. Jag? Jag har ingen aning om vad jag ska tro längre. Sen ett tag tillbaka så är hela mitt så kallade känsloliv helt förvridet. Jag tänker, känner och drö...

vad gör man då?    Det har gått ungefär ett halvår sedan jag skrev här senast. Det har helt enkelt inte funnits motivation eller ork, men framför allt så har jag jättesvårt att komma igång och få saker gjorda. Mitt liv känns som en extram bergoch...

Jag har precis insett vad jag verkligen saknar, ett ventilationsområde. Vad sjutton menar jag med det? Jo, ett ställe där jag kan få ventilera allt jag bär på, där jag faktiskt får svar. Som nu, nu sitter jag här, har precis haft ett bråk med äldsta ...

vad gör man när man ibland kommer på sig själv med att tänka tankar man egentligen inte borde tänka? Vet inte varför tankarna kommer eller hur jag ska få bort dem. Vet bara att jag känner mig som världens elakaste efteråt.    Jag är trött. Inget ...