Jag börjar känna mig fångad i min egna kropp. Kanske låter lite märkligt, men har inget bätte sätt att förklara känslan på.

Vad jag menar är att smärtan och övriga kroppsliga besvär jag har för tillfället gör att jag knappt kan ta mig utanför dörren vissa dagar. Jag klarar inte av att göra allt jag normalt sett klarar av utan problem. Jag fixar för tillfället inte ens att ta hand om lägenheten. Bara en sådan simpel sak som att städa, glöm det, för gör jag det så orkar jag knappt röra mig efteråt. Så, min sjukgymnast har till och med förbjudit mig att göra vissa saker. Detta resulterar ju tyvärr i att jag tvingas bo i ett skitigt hem. Det håller på att göra mig totalt galen. Trots att jag vid ett antal tillfällen senaste dagarna påpekat att golvet är skitigt, det är fullt av smulor, damm, hår och kattsand överallt, så är det inte en kotte som har ens lyft ett finger för att göra något åt det. Eller jo, det är det ju, min son har faktiskt dammsugit sitt rum och försökt så gott han kunde att dammsuga även hallen och badrummet, men jag kan ju inte kräva att det faktiskt ska bli helt rent då.

Så, jag får bita ihop ett tag till. Men, jag ska iväg imorgon och kommer vara borta ett antal timmar, vilket innebär att sambon faktiskt får några timmar ensam hemma, och städar han inte då, så kommer han att få höra det ganska så ordentligt när jag kommer hem.

På tal om imorgon, då väntar en otroligt spännande dag. En liten milstolpe i mitt liv. Börjar bli nervös, men håller tummarna för att allt är bra.