Vi hamnade hos mina föräldrar igen igår kväll. Trots att vi har spenderar otroligt mycket tid där, så känns det ändå bra att vara där. Man är inte ensam, utan man har folk omkring sig hela tiden. Eftersom jag fortfarande inte mår riktigt okej så är det riktigt skönt.

I natt skulle man ställa om klockan, nu är det dags för vintertid igen. Blir mörkt alldeles för tidigt på dagen. Nu kommer det bara bli mörkare och mörkare. Läste faktiskt något om detta tidigare idag, om att detta med att flytta klockan fram och tillbaka inte var speciellt bra för oss. Men, men, det är ju inte så mycket vi kan göra åt det.

Idag var hela familjen samlad och det är något som inte händer så ofta, tyvärr. Jag tycker mycket om familjen så tycker det är riktigt tråkigt att vi inte kan ses allihop oftare. Vore ju extra kul om vi dessutom kunde hitta på något tillsammans.

Klockan blev sent och sen var det dags för mig och grabben att åka hem. Blev lite kvällsmat, ett bad och ett nytt kapitel i boken. Nu gissar jag på att pojkvännen snart kommer hem också. Sen får det bli en lugn kväll. 

Börjar med gårdagen tror jag. Hade sett fram emot en lugn kväll. Grabben fick lägga sig i tid då han var trött, annars har det blivit sena kvällar nu på slutet. Men, sova gick ju verkligen inte för sig. När jag ansåg att det var dags för mig att lägga mig så hade han fortfarande inte somnat. Så, vad gör man? Jag kröp ner i hans säng och läste en bok. Sen sa jag god natt igen och gick och la mig. Sen tog det ungefär två minuter innan han kom in till oss och ville sova där. Eftersom pojkvännen skulle upp tidigt så tog jag min kudde och gick in och la mig hos sonen istället.

Vaknade i normal tid idag, dock med ont i ryggen efter att ha legat tokigt i natt. Vi gick upp och åt lite frukost, sen blev det lek. Tog ungefär en timme innan allt spårade ur totalt. Grabben kastade en av sina bilar i golvet så den gick sönder. Och när jag talade om att det inte gick att laga så fick han ett sånt där underbart utbrott. Den här gången orkade jag verkligen inte vara den där perfekta mamman, utan höjde rösten själv. Fick ingen respons så kände bara det att nej, nu behöver jag en paus från det här. Talade om att jag går ut och kommer tillbaka snart. Gick ut och satte mig och tog några djupa andetag. Vet ju egentligen att jag inte kan gå iväg så fort allt blir jobbigt, men nu har det varit alldeles för många av de här utbrotten det senaste.

När allt lugnat ner sig hade vi en liten pratstund. Sen fick det bli lite mat. Efter maten så har vi pysslat med lite av varje. Nu börjar det bli dags att gå ut, bäst att passa på nu när solen äntligen tittar fram.

Då har jag flyttat hem igen då. Lite blandade känslor faktiskt. Det är självklart skönt att vara hemma igen, men efter allt som hänt här så saknar jag fortfarande den här tryggheten man vill ha i sitt hem. Förhoppningsvis kommer den med tiden.

Gårdagen, som var lugnt och skön, avslutades mindre lugn. Sonen fick ett hysteriskt utbrott i samband med att han skulle lägga sig. Allt var fel. Det var precis som att allt låste sig för honom och det spelade ingen roll vad varken jag eller min mamma försökte med, han bara vrålade. Nu i efterhand har tankarna kommit på att jag kanske skulle ha spelat in honom, just för att kunna visa för berörda personer, hur han beter sig när han får ett sådant utbrott. Det sker inte så ofta att det är så här illa, men har ändå känt att det inte är någon som tror på mig när jag berättar hur han är.

Han lugnade sig till slut efter en väldigt lång stund. 

Idag har förmiddagen varit lugn. Efter vi ätit lunch hos mina föräldrar så åkte vi hem. Eller, vi tog en liten sväng förbi affären först. Köpte en liten pumpa som jag ska försöka mig på att göra i ordning.

För tillfället sitter sonen och tittar på film, pojkvännen åkte för att handla lite mat så jag passade på att sätta mig här en liten stund. Jag har bestämt mig för att sköta bloggandet nu då jag själv mår bättre av att få skriva av mig. Skönt på något vis att dela med sig av vardagen, känslor och tankar. 

Nu börjar det mesta bli som vanligt igen. Min familj kom hem i natt. Eftersom jag som vanligt är lite av en nattuggla så satt jag vaken och väntade tills de kom hem. Var härligt att se dem igen.

Dagen har jag spenderat tillsammans med familjen. Pratat om hur de haft det och bara allmänt. Inte hänt så mycket annat utan det har varit en lugn dag.

Jaha, ny dag igen då. Började dagen med att verkligen lata mig i sängen alldeles för länge. Men, det är faktiskt riktigt otroligt skönt att få slippa bry sig om allt ibland och bara ligga och njuta av tystnaden. Tog mig upp efter en lång stund. Sen de vanliga rutinerna, starta datorn och kolla om det hänt något spännande, äta lite frukost och så. Råkade titta till på klockan och insåg att det var dags att sätta fart. Storstädning stod det på dagens schema. Nej, jag har egentligen inget schema, men hade bestämt att jag skulle städa idag. Satte fart och det gick faktiskt snabbare än vad jag hade räknat med. Hann att få i mig lite mat i lugn och ro innan jag åkte mot stan.

Hade lite ärenden att utföra så gjorde det, sen åkte jag hem en stund, innan det var dags att hämta sonen på förskolan. Hämtade sonen och åkte hem med honom, möttes hemma av min syster. Pratade en stund, sen var det dags att åka på veckans andra möte.

Dagens möte var för oss som var drabbade av en brand under sommaren. Vi fick träffa vår advokat och få information om vad som händer med rättegång och överklagande och så. Kändes skönt att få svar på en del frågor som man hade. Längtar verkligen till den dagen då hela den här cirkusen är över och man kan lägga allt bakom sig. Som det ser ut just nu är allt långt ifrån klart. Det kommer dröja ytterligare ett antal veckor innan vi kommer få en definitiv dom. 

Det som är tråkigt är att det är massor av pappersarbete, samtal och mail hit och dit, och att ersättningar dröjer. 

Vi förlorade otroligt mycket och mycket kommer aldrig någonsin att kunna ersättas. Mycket var minnessaker från min uppväxt, men även saker från sonens första år. Sen finns det ju självklart saker som går att ersätta, men jag tror ändå inte att det kommer kännas på samma sätt ändå. Första stora grej som kommer nu framöver är ju julen. Alla våra julsaker blev ju förstörda, allt ifrån småtomtar till julgranen och adventsljusstakarna. En del av tomtarna var från min barndom, som jag fått av äldre släktingar som idag inte finns kvar här hos oss. sen kommer jag inte kunna köpa nytt allt heller. Den lilla ersättning som kommit för förstörda saker är knappt till en julgran, samtidigt ska jag göra vad jag kan för att det ska bli en sådan bra jul som möjligt. Jag måste, för sonens skull. 

Under mötet fick jag även äntligen samtal från sköterskan jag pratade med häromdagen. Fick tid för sonen så han ska in och göra ytterligare test, och fick samtidigt en läkartid. Äntligen. Nu hoppas jag att de kollar och utreder honom ordentligt.

Kvällen har varit otroligt lugn. Sonen har, för ovanlighetens skull, fått titta på tv i stort sett hela kvällen. Det blev en otroligt sen kväll för honom, men det var ändå ganska medvetet. Förhoppningsvis sover han länge i morgon. 

Idag var det äntligen dags för mötet med vad jag trodde, hela barnteamet. Men, det var endast en person som jag behövde prata med, vilket kändes ganska skönt. Hon var otroligt lättsam att prata med, och även om hon bombarderade mig med massor av frågor, så kändes det väldigt skönt efteråt. Hon skulle kontakta övriga inblandade och så bokade vi en ny tid där vi ska följa upp allt. Då märks det vad som händer, om sonen äntligen kan få hjälp för att få bearbeta allt han varit med om, och på så vis bli sitt "normala" jag igen.

Väl hemma, där vi som vanligt bara mellanlandar en stund på eftermiddagen, hann vi inte göra så mycket innan det plingade på dörren. Där stod grannpojken och frågade om min son ville följa med till honom och spela tv-spel. Haha. Trots att jag kanske anser att det finns bättre saker för barn i den åldern att göra, så kändes det riktigt kul att han kom och frågade. Det är inte något som är speciellt vanligt. Så självklart fick han följa med. En timme senare gick jag dit, och det var superlugnt. Blev faktiskt riktigt förvånad, för grabbarna brukar höras. Blev kvar en liten stund, innan det faktiskt var dags för oss att åka. Fick bli en liten snabbtur till affären för att införskaffa lite diverse nödvändigt. Ett litet plus i kanten blev att pojkvännen åkte och köpte med pizza också. 

Äntligen tog jag mig ut idag, och fick prata med lite vänner och bekanta. Kändes riktigt skönt att få prata med någon annan än sonen. Missförstå mig rätt, det är inte alls fel att prata med min egen son, men ibland behöver man som vuxen få prata med och umgås med andra vuxna. 

Även sonen blev glad då han fick vara på hemmaplan och leka. Dock vet jag inte riktigt hur jag ska göra med sonen och hans svårigheter att lyssna på andra barn, men kanske kan få tips på det i morgon då jag ska träffa olika personer som jobbar med barn och hur man hanterar konflikter. Det känns som att det är nödvändigt att få hjälp nu innan det går för långt.

Med det säger jag God natt.

Finns det något jag verkligen avskyr så är det att vänta. Speciellt när jag inte kan påverka alls. Sitter för tillfället och väntar på att sköterskan från barn och ungdomsmedicin ska ringa. Skulle få en tid till sonen inom det närmaste. Han har astma och allergi, men sjukvården har varit otroligt kass på att följa upp honom och medicineringen. Så, efter några långa nätter så tröttnade jag nu och ringde till dem, och - hon skulle ringa upp mig så fort telefontiden var slut så hon kunde kolla tider. Hmm, ja, telefontiden var slut för snart 3 timmar sen, men det klart, dehar väl lunch nu.

Det jobbigaste med att vänta på ett telefonsamtal är att man kan inte göra något alls. Jag hade en plan redan imorse om att jag skulle ta en dusch under förmiddagen, men känner att går jag in i duschen så kommer mobilen garanterat att ringa. 

Finns det någon därute som har erfaranhet av små barn och astma/allergi? Finns det någon medicin som är bra? Som det ser ut just nu så inhalerar sonen varje morgon och varje kväll, plus att han även får på natten nu.