Som jag skrev tidigare idag så har den här dagen inte varit speciellt bra. Den har präglats av saker som varit jobbiga på ett eller annat sätt. 

Eftermiddagen bjöd otroligt nog på lite positivitet. Dels så fick jag en liten pratstund med en betydelsefull person, även om jag hade velat haft mer egentid så var det ändå värt en hel del.

Sen så hade jag en liten pratstund med en av sonens fröknar. Var faktiskt positiva saker hon hade att berätta. Med tanke på hur situationen har sett ut senaste tiden så hade jag nästan räknat med att det skulle bli en hel del negativt. Men, kändes som att hon har riktigt bra koll på läget och vet vad som funkar och inte funkar, så litar på att hon gör sitt bästa för att sonen (och de andra barnen) ska ha det bra. 

Hade en liten diskussion med pojkvännen häromdagen om hur vi ska få vardagen att fungera bättre och det känns också som att det kan vara på rätt väg igen.

Nu ikväll har jag kännt mig tom, och ledsen. Försökt prata med min mamma och vi brukar alltid kunna prata, men idag kändes det annorlunda. Har ju en sak att berätta, och känner att eftersom flera andra redan fått veta så bör jag berätta det ganska så snart. Men, jag får ingen direkt respons trots att jag har hintat om det en hel del. Hon kanske redan vet, men väljer att inte säga något, men på något sätt så känns det ändå som att hon inte kommer att bli glad. 

Under min uppväxt och även senare så har jag alltid fått stå tillbaka till förmån för mina yngre syskon. De har alltid fått all uppmuntran och all stöttning, medan jag har fått höra att jag borde veta bättre och att jag ska visa att jag är störst. Jag har alltid valt de vägar som förväntats av mig, kanske därför det till slut gick helt fel när jag ville bryta det.

Jag önskar att jag kunde få vara glad på riktigt, och att andra kan vara ärligt glada för min skull. 

Livet är orättvist, det vet jag, men tycker ändå att alla har rätt att få vara lyckliga, att få ha det bra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Över ett år har passerat sedan jag senast skrev något. Mitt liv har varit en rejäl bergochdalbana. Det har hänt både bra och dåliga saker och jag orkar inte göra någon direkt tillbakablick heller nu.   Anledningen till att jag faktiskt loggade in...

Känslor, tankar och beteenden, är det något vi kan påverka själva? En del påstår det, andra inte. Jag? Jag har ingen aning om vad jag ska tro längre. Sen ett tag tillbaka så är hela mitt så kallade känsloliv helt förvridet. Jag tänker, känner och drö...

vad gör man då?    Det har gått ungefär ett halvår sedan jag skrev här senast. Det har helt enkelt inte funnits motivation eller ork, men framför allt så har jag jättesvårt att komma igång och få saker gjorda. Mitt liv känns som en extram bergoch...

Jag har precis insett vad jag verkligen saknar, ett ventilationsområde. Vad sjutton menar jag med det? Jo, ett ställe där jag kan få ventilera allt jag bär på, där jag faktiskt får svar. Som nu, nu sitter jag här, har precis haft ett bråk med äldsta ...

vad gör man när man ibland kommer på sig själv med att tänka tankar man egentligen inte borde tänka? Vet inte varför tankarna kommer eller hur jag ska få bort dem. Vet bara att jag känner mig som världens elakaste efteråt.    Jag är trött. Inget ...