Många av er vet säkert vad jag menar, när man får höra att självklart är man välkommen men samtidigt visas det med kroppsspråk och dylikgt tvärtom. Jag befinner mig lite i den situationen, vissa här anser att självklart kan jag stanna medan andra visar tydligt att det kanske är dags att åka. Vad gör man då? Tänker att man kan hamna i likande situation om man ofrivilligt är hos någon annan, när man är "tvingad" att vara där för att man inte kan vara hemma. 

Ja, med tanke på att jag inte orkar sova ordentligt så blir det många ensamma timmar i mörkret då man ligger och funderar på allt och inget. 

De lediga dagarna börjar att ta slut och det är snart dags för vardagen att rulla igång igen. Känns ändå ganska skönt, samtidigt som jag vet hur jobbigt jag har att ta mig upp på morgonen. Däremot så längtar jag efter att få ha lite egentid...