Igår var det dags för möte på skolan för att få ordning på situationen för grabbens del. Både specialpedagog och rektor närvarade, och det var de som pratade mest. Fröken sa inte så mycket, kändes som att hon inte riktigt hade koll. Men, kändes ändå som att de andra hängde med på vad jag menade och att vi förstod varandra så hoppas på att det sker en förbättring.

Idag då, dagen började ju i halvt kaos då jag fick panikhämta minstingen igen. Ännu en gång så har denna parfymstinkande människa lämnat sin eventuellt magsjuka unge på förskolan. Jag blir galen snart om inget händer. Sa väl ett och annat till personalen när jag hämtade med. Det kan inte vara meningen att jag ska trycka i mitt barn massor av medicin för att en uppenbart korkad mamma inte kan förstå information och tänka på någon annan än sig själv.

I eftermiddag var det äntligen dags för första träffen mot hjälp för grabben. Kändes helt okej och han sa också att det var okej, trots att det var lite läskigt att vara själv med en okänd person. Jag hoppas verkligen att hon kan hjälpa honom nu... och kanske mig, för det var viktigt att jag tar hand om mig själv med då grabbben läser av och tolkar in mina känslor...

Blä, jag är trött på alla krav som ställs. Har i alla fall fixat med skolan nu så jag vet vad som händer där. Så en grej mindre att bli stressad av.