Kvällen igår blev faktiskt ganska så bra. Vi var på plats i god tid, så blev ju lite väntan. Sen blev det försenat på grund av att en del uppenbart inte kunde klockan. Men, det blev mat, och visst det var ätbart, men hade faktiskt förväntat mig bättre, med tanke på vilket ställe vi var på. Maten tog ju till och med slut och det dröjde en otroligt lång stund innan en del av det blev påfyllt.

Efter vi hade ätit klart blev det prat och lite gott att dricka. Dock var det inte ett ställe att rekommendera om man vill gå ut och ta sig ett glas. Bartenderna hade noll koll och dessutom ett extremt dåligt utbud. 

Men, vi satt samlade runt "vårt" bord och pratade och hade det riktigt trevligt. Fick livemusik lite senare, helt okej. Klockan rusade iväg och helt plötsligt var den mycket mer än vi räknat med. Bara att skynda sig hem, så min syster hade hört av sig och ville hem och sova.

Väl hemma blev det lite mys. Somnade och sov en liten stund. Vaknade drygt tre i natt igen med världens smärtor i magen. Vid ungefär halv fyra gick jag upp och pratade med pojkvännen som precis gått upp, eftersom han skulle åka iväg idag. Fick i mig lite ätbart och gick och la mig när han åkte. Låg och vred mig i sängen en timme, vid sextiden gick jag upp och tog fram vetekudden och värmde. Smärtorna avtog lite och jag orkade slumra en stund. Vaknade igen vid åtta och orkade inte somna om mer efter det. Låg dock kvar i sängen eftersom det fortfarande gjorde extremt ont. Vid nio vaknade sonen, och som tur är så fixar han att gå upp själv. Strax före tio kom han in till mig, så en stund senare var jag verkligen tvungen att ta mig ur sängen.

Gick upp och fixade lite frukost åt oss båda, sen har grabben lekt. Jag orkar inte göra något alls, har fortfarande ont. Vill inget mer än att smärtorna ska ge sig. Hade faktiskt nästan glömt hur ont det gör. Nu måste jag nog inse att jag måste vara noga med vad jag stoppar i mig, jag måste ta tag i mitt liv. För med den erfarenheten av de här smärtorna jag har sen tidigare så borde jag ha skött mig betydligt bättre. Men, det har ju gått bra på slutet. Antagligen blev det för mycket med alla olika faktorer igår. Eftersom jag är ensam med sonen så kan jag inte ta smärtstillande heller eftersom jag blir helt utslagen av dem.

Bara att bita ihop och försöka vara en hyfsat bra mamma, även om det såna här dagar är otroligt svårt. Vill egentligen bara krypa ner under täcket och sova bort all smärta.

 

Linn♡

9 november 2014 13:39

Hej! Kika gärna in på min blogg och hjälp med med mina planer på bloggen inför December, skulle bli så otroligt glad om du lämnade en kommentar om vad du tycker!! Tack så sjukt mycket! Kraaaaaaaaam♡♡♡♡

http://www.linnfoto.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Över ett år har passerat sedan jag senast skrev något. Mitt liv har varit en rejäl bergochdalbana. Det har hänt både bra och dåliga saker och jag orkar inte göra någon direkt tillbakablick heller nu.   Anledningen till att jag faktiskt loggade in...

Känslor, tankar och beteenden, är det något vi kan påverka själva? En del påstår det, andra inte. Jag? Jag har ingen aning om vad jag ska tro längre. Sen ett tag tillbaka så är hela mitt så kallade känsloliv helt förvridet. Jag tänker, känner och drö...

vad gör man då?    Det har gått ungefär ett halvår sedan jag skrev här senast. Det har helt enkelt inte funnits motivation eller ork, men framför allt så har jag jättesvårt att komma igång och få saker gjorda. Mitt liv känns som en extram bergoch...

Jag har precis insett vad jag verkligen saknar, ett ventilationsområde. Vad sjutton menar jag med det? Jo, ett ställe där jag kan få ventilera allt jag bär på, där jag faktiskt får svar. Som nu, nu sitter jag här, har precis haft ett bråk med äldsta ...

vad gör man när man ibland kommer på sig själv med att tänka tankar man egentligen inte borde tänka? Vet inte varför tankarna kommer eller hur jag ska få bort dem. Vet bara att jag känner mig som världens elakaste efteråt.    Jag är trött. Inget ...